lagfäst kungamakt under högmedeltiden 446 tag för två flockar som inte kyrkan accepterade. I princip är stadfästelsebrevet en avskrift av stadfästelsebrevet till Upplandslagenfrån år 1296 och likaså är förorden till bägge snarlika. I hög grad är också stora delar av Södermannalagenväldigt likUpplandslagenbåde till struktur och rättsligt innehåll. En äldre Södermannalag torde ha nedtecknats redan under 1280-talet och hänvisas till i ett diplom från år 1288, som vi inte har några spår bevarade av, även om den bevarade Södermannalagen från år 1327 sannolikt till stor del bygger på denna äldre version. Hälsingelagen, eller varianter av den, gällde för de svenskspråkiga delarna av Norrland, norr om Ödmården, men även bland den svenskspråkiga befolkningen i Finland. Med stor sannolikhet blevHälsingelagennedskriven på initiativ av ärkebiskop Olof Björnsson (1315–1332) och härrör troligen från 1320- eller 1330-talet. Till stora delar har Upplandslagenanvänts som förlaga – eller snarare mall – vid redigeringen avHälsingelagen. Om det existerat någon äldre version av Hälsingelageni skriftligt kodifierad form är okänt. Det finns betydande mått av lokal norrländsk rätt i Hälsingelagensom skiljer sig från den i Svealand och influenser från norsk rätt är också skönjbara. Magnus Erikssons landslag utarbetades av en kungligt tillsatt lagkommission under slutet av 1300-talet och avsåg att ersätta de olika landskapslagarna. Landslagen gjorde det svenska riket till en rättsenhet men det dröjde dock ett antal årtionden innan tingsmenigheterna i alla lagsagor kommit att acceptera den. Magnus Erikssons landslagär mycket tydligt strukturerad och systematiskt redigerad. Kunglig stadgelagstiftning är i högre grad inarbetad än i landskapslagarna. Framväxten av ett ståndssamhälle, och en utbyggd kunglig administration, sätter också sin prägel på lagen. På grund av oenigheter med representanter för kyrkan om utsträckningen av kyrklig jurisdiktion fick den inte någon kyrkobalk. De viktigaste källorna till Magnus Erikssons landslag var Upplandslagen, Västmannalagen och Östgötalagen samt ett antal kungliga stadgor som inarbetades i landslagen. Den dominerande uppfattningen är att Kristoffers landslag från år 1442 inte innebar någon kraftig revidering av Magnus Erikssons landslag fastän saken inte blivit underkastad någon närmare granskning. De konstitutionella bestämmelserna i Magnus Erikssons landslag, som speglar ett relativt avancerat statsrättsligt tänkande, låg formellt till grund för det svenska statsskicket fram till frihetstidens början. hälsingelagen magnus erikssons landslag
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=