kapitel 1 • från kungamakt till statsmakt 43 rad uppfattning att den danska och norska kungamakten var avsevärt starkare och mer centraliserad än den svenska kungamakten under 1100- och 1200-talen.49 Direkta jämförelser mellan den danska och norska kungamakten är ovanliga, men det är vedertaget att kungens rättsliga makt var större för norsk del.50 I denna bok undersöks hur utvecklingen av institutionaliserad och lagfäst kunglig makt tedde sig i de olika nordiska länderna. Först i avslutningen (kapitel 7, särskilt s. 401–404) görs tentativa försök att förklaravarför olika skillnader uppträdde, något som ju faller utanför ramen för denna studie att undersöka. En medeltida kung förmådde sällan utöva samma kontroll över hela riket. Det är därför relevant att skilja mellanextensivochintensivmaktutövning. I perifera delar av riket kunde kungamakten göra anspråk på färre befogenBagge, ”Skandinavisk statsdannelse” (kap. 1, fotnot 23), s. 13–14, 16–17; Lindkvist, ”Law and the making of the state in medieval Sweden (kap. 1, fotnot 23), s. 211; Lindkvist, ”Kings and provinces in Sweden” (kap. 1, fotnot 23), s. 221; Helle, Knut, ”Towards nationally organised systems of government. Introductory survey”, The Cambridge history of Scandinavia 1: Prehistory to 1520, Cambridge 2003, s. 345–352.346; Skovgaard-Petersen, Inge, ”The Danish kingdom: consolidation and disintergration”, The Cambridge history of Scandinavia 1: Prehistory to 1520, Cambridge 2003, s. 358; Jón Viðar Sigurðsson, ”Tendencies in the historiography on the medieval Nordic states (to 1350)”, i James S. Amelang & Siegfried Beer (red.), Public power in Europe. Studies in historical transformations, Pisa, 2006, s. 7; Vogt, Helle, The function of kinskip in medieval Nordic legislation, Leiden 2010, s. 64; Hervik, Frode, Nordisk politikk og europeiske ideer. En analyse av nordiske forfatningsdokumenter 1282–1449, Bergen 2012, s. 94. 49 Det kanske allra tydligaste konkreta belägget på den lägre graden av centralisering i Sverige jämfört med i Danmark och Norge är att mått, vikter och mynt först blev standardiserade i riket under andra halvan av 1200-talet. Innan dess existerade det skilda mått, vikter och mynt i olika delar av det svenska riket (medan de varit enhetliga redan vid medeltidens början för dansk och norsk del), vilket framhållits av Andræ, Carl Göran, ”Några tankar kring sädesmått, mynträkning och riksenande i Sverige”, i Robert Sandberg (red.), Studier i äldre historia. Tillägnade Herman Schück 5/4 1985, Stockholm 1985, s. 33–47, och även uppmärksammas av Lindkvist, ”Kings and provinces in Sweden” (kap. 1, fotnot 23), s. 222. 50 Bagge, FromViking stronghold to Christian kingdom(kap. 1, fotnot 23), s. 377et passimhar t.ex. framhållit att det var kungens institutionella makt som var osedvanligt stark i Norge och detta gällde framförallt inom det rättsliga området. En av de utförligaste och mest explicita utsagorna omkungens starkare rättsliga makt i Norge ger Seip, Jens Arup, ”Problemer og metode i norsk middelalderforskning”, [norsk] Historisk tidsskrift 32 1940–1942, s. 92: ”Det er påtagelig at det til det norske kongedømme knytter sig en rekke eiendommeligheter som adskiller det fra kongedømmet i Sverige og Danmark. For bare å peke på noen velkjente ting: De offentlige straffebøtene er fra den eldste tid vi kjenner dem langt høiere i Norge enn ellers i Skandinavia; fredløshet gjelder i Norge hele kongeriket, ikke bare den enkelte landsdel; og Norge fikk en ’landslov’ lenge før Sverige og Danmark, ja på et tidspunkt som efter européisk målestokk var usedvanlig tidlig. Alt dette peker i samme retning. Det viser hen til at centralmyndigheten var ualmindelig sterk i dette splittede land.”
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=