lagfäst kungamakt under högmedeltiden 428 skrivna S:t Olav eller som var gällande på hans tid. Sådana som är markerade ”Magnus” refererar till nya rättsregler som tillkom på 1160-talet under förmyndarstyret för Magnus Erlingsson.5 Absalon Taranger daterar tentativt Olav-texten, som utgör merparten av Gulatingsloven, till 1040–1090.6 Som Absalon Taranger påvisar finns nästan alla revisioner från Magnus Erlingssons tid i de första 33 kapitlen av lagen. Till revisionerna från Magnus Erlingssons tid hör: tronföljdslagen (kapitel 2), tiondebestämmelser (kapitel 8), förbudet mot att förtära självdöda djur (kapitel 31), landsfredsbestämmelserna (kapitel 32), den civilrättsliga processen (kapitel 37) och bestämmelser om skilsmässa (kapitel 54–55).7 Det finns en skillnad mellan Olavtext och Magnus-text i kapitel 37 (avseende gäldprocessen).8 I kapitel 54–55 av Gulatingsloven har vi blandad Olav- och Magnus-text.9 Det finns i Gulatingsloventre olika system med bestämmelser om frändeböter vid dråp: ett gammalt i 218–237, 239 och ett yngre i 243–252 och slutligen ett ”saktal hit nyja” med nya regler i Gulatingsloven316–319, som förmodligen härrör från omkring år 1200.10 Sannolikt blev inte Gulatingsloven i sin helhet skriftligt kodifierad samtidigt. På språkliga grunder drar Absalon Taranger slutsatsen att reglerna ommanshelgd i kapitel 151–252 i Gulatingslovenhaft en egen skrivare.11 I kapitel 314 avGulatingslovenfår vi veta att lagman Atle, enligt sagalitteraturen verksam omkring år 1040, föredrog nya bestämmelser om ledungspålagor. Det anges att även om dessa bestämmelser nu blivit skriftfästa har det som Atle sade i sin muntliga lagföredragning företräde framför de skriftfästa reglerna ifall det uppstår osäkerhet kring bestämmelserna. Det är därmed tydligt att den muntligt framförda lagen ännu hade företräde framför den skriftfästa.12 Denna uppgift gör det också möjligt att dra slutsatsen att 5 I vissa fall finns en avvikande, äldre Olav-text endast bevarad i vissa av manuskripten, se Taranger, ”De norske folkelovbøker (før 1263)” (kap. 2, fotnot 21), s. 205. 6 Taranger, ”De norske folkelovbøker (før 1263)” (kap. 2, fotnot 21), s. 207. 7 Taranger, ”De norske folkelovbøker (før 1263)” (kap. 2, fotnot 21), s. 203. Det framgår tydligt av Olav-texten i kap. 8 avGulatingslovenatt tiondet ännu inte blivit infört när den skriftfästes. I kap. 129 är tiondet klassat som en frivillig gåva till kyrkan och inte som en avgift. Då tiondet infördes under tidigt 1100-tal i Norge måste denna del av lagen vara äldre än så. Istället ska prästerna, som framgår av bl.a. kap. 23, få inkomster genom avgifter (reiða) för olika kyrkliga tjänster såsom begravningar. 8 Taranger, ”De norske folkelovbøker (før 1263)” (kap. 2, fotnot 21), s. 204. 9 Taranger, ”De norske folkelovbøker (før 1263)” (kap. 2, fotnot 21), s. 205. 10 Taranger, ”De norske folkelovbøker (før 1263)” (kap. 2, fotnot 21), s. 206. 11 Taranger, ”De norske folkelovbøker (før 1263)” (kap. 2, fotnot 21), s. 206. 12 GulL 314. I sammanhanget kan det noteras att redan under 1100- eller 1200-talen fick den
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=