bilaga 3 • landskapslagarnas tillkomstprocess 427 omhur tidigt på 1000-talet som skriftfästningen skedde. Traditionen under 1100- och 1200-talen förmedlar att Gulatingsloven redan skriftfästes under första halvan av 1000-talet. Detta har dock blivit ifrågasatt. Till exempel Ebbe Hertzberg har argumenterat för att kristenrätterna kodifierades under Olav Kyrre (1066–1093) och resten av de norska landskapslagarna samtidigt eller något senare. Denna uppfattning är numera dominerande, fastän invändningar kan resas mot de enskilda argumenten Hertzberg anför.2 Fragment av Gulatingsloven är bevarade från andra halvan av 1100-talet men det första mer fullständiga manuskriptet (Codex Rantzovianus) härrör från mitten av 1200-talet.3 Manuskripten av Gulatingsloven innehåller två lager text, markerade ”Olafr” respektive ”Magn[us]”. Uppdelningen är tydligast och mest konsekvent i de äldre handskrifterna och återfinns främst i kristenrätten.4 Bestämmelser markerade ”Olafr” hänvisar till rättsregler tilldateringar. Det mest tydliga exemplet är att den mördade engelske ärkebiskopen Thomas Becket (1118–1170) har förts till listan över helgon som ska firas, vilket måste ha skett efter att han blev kanoniserad år 1173. Samtidigt har inga nya bestämmelser från fjärde laterankonciliet år 1215 tagits med. 2 T.ex. Landro, Torgeir, ”Dei eldste norske kristenrettane. Innhald og opphav”, opublicerad hovedfagsoppgave,Universitetet i Bergen, Bergen 2005, s. 77 är kritisk mot dateringen av Hertzberg, Ebbe, ”Vore ældste Lovtexters oprindelige Nedskrivelsestid”, i Historiske Afhandlinger tilegnet professor dr. J. E. Sars paa hans syttiende fødselsdag den ellevte oktober 1905 af venner og disciple, Kristiania 1905: 92–117 av landskapslagarnas nedskrivning eftersom de bestämmelser som används för att datera dem mycket väl kan vara senare tillägg. Robberstad 1976: 155–159 har, delvis i polemik mot Hertzberg, ”Vore ældste Lovtexters oprindelige Nedskrivelsestid”, menat att inget motsäger att åtminstone kristenrätterna faktiskt kodifierades av kyrkans män redan under tidigt 1000-tal och Nedkvitne, The social consequences of literacy in medieval Scandinavia (kap. 2, fotnot 25), s. 75–83 och Rindal, ”Innleiing” (kap. 2, fotnot 42), s. xxiii har instämt i detta. Bagge, FromViking stronghold to Christian kingdom(kap. 1, fotnot 23), s. 180 ser emellertid detta som osannolikt då en skriftlig lag knappast hade någon rättslig auktoritet under början av 1000-talet. Även Taranger, ”De norske folkelovbøker (før 1263)” (kap. 2, fotnot 21), s. 189–190 höll det för sannolikt att en kristenrätt skriftfästes redan under S:t Olavs tid. Å andra sidan verkar Imsen, ”Law and justice in the realm of the king of Norway” (kap. 2, fotnot 34), s. 22 hålla en sen kodifiering av de norska landskapslagarna för mest trolig men utan att ange några skäl för den ståndpunkten. 3 Enligt Íslendingabók(cirka 1125) ska en man vid namnÚlfljótr ha studerat lagen iGulating och introducerat den som grund till en isländsk lag när Alltinget inrättades år 930. Av dess uppgifter framgår det att en bestämd GulL existerade i muntlig form redan under första halvan av 900-talet och senast har Riisøy, ”Outlawry” (kap. 3, fotnot 14), s. 105 framhållit uppgifterna som trovärdiga. I Heimskringla (cirka 1220) berättas det att Håkon den Gode (934–961) ska ha stadfäst den då rådande, muntligt traderade, GulL efter vissa revisioner. 4 Taranger, ”De norske folkelovbøker (før 1263)” (kap. 2, fotnot 21), s. 188, 197–198; Helle, Gulatinget og gulatingslova(kap. 1, fotnot 23), s. 17–20, Sanmark, Power and conversion(kap. 6, fotnot 80), s. 137–138. Det hänvisas i GulL4–5, 21 till att Magnus tog bort bestämmelser och i GulL 6–7, 10–12, 20 att Magnus lät bestämmelser stå kvar.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=