lagfäst kungamakt under högmedeltiden 424 ginella i hela Europa. I de flesta delar av landet var de klimatologiska förutsättningarna för agrar produktion mycket dåliga, i synnerhet på grund av låg sommartemperatur och alltför mycket nederbörd. Eftersom största delen av Norge bestod av berg var också de områden där jordbruk överhuvudtaget kunde bedrivas begränsade och slättland lämpat för jordbruk en bristvara. Det skapade ett högt tryck på de begränsade områden där agrar produktion var möjlig. Möjligheterna att erhålla ett större agrart överskott var avsevärt mindre än i Danmark och Sverige och incitamentet till att bygga upp godskomplex följaktligen mindre. Detta ledde till förhållandevis svaga stormän. De begränsade resurser som fanns blev i hög grad centraliserade till kungen och biskoparna. Någon grund för att bygga en självständig maktbas för enskilda aktörer existerade inte på samma sätt som i Danmark och Sverige. Bristen på möjligheter att bygga upp olika mindre lokala maktcentrum, tillsammans med att nästan all bebyggelse var lätt åtkomlig via havet, gynnade en hög grad av centralisering som också banade väg för institutionaliserad maktutövning. Uppbörd av skatt och pålagor underlättades av förbindelserna över havet och uppror i en landsdel kunde förhållandevis snabbt nås av trupper från en annan landsdel. sverige: Förutsättningarna för att binda samman de olika delarna av det svenska riket genom förbindelser via havet var betydligt sämre än för dansk och norsk del. Medan Svealand var centrerat runt Mälaren och orienterat mot Östersjön var både Östergötland och Västergötland utpräglade inlandslandskap. Visserligen hade Östergötland en kust men de centrala bygderna låg i inlandet. En annan skillnad mellan Sverige i förhållande till Danmark och Norge var att Svealand, Östergötland och Västergötland, liksom de småländska bygderna, var separerade från varandra av stora och svårforcerade skogsområden. Sådana geografiska förutsättningar måste anses ha gynnat stor landskaplig självständighet och försvårat strävanden efter riksenighet och centraliserad maktutövning. Utan större möjligheter till centraliserad maktutövning skapades heller inte förutsättningarna för en mer institutionaliserad maktutövning. Det torde vidare ha varit lättare att upprätthålla mer intensiv kontakt över havet mellan Danmark och södra Norge än med Sverige. Den svenska naturgeografin utmärktes av en koncentration av goda jordar, där de centrala bygderna växte fram, avskilda från varandra av områden med magra jordar. Den låga graden av formaliserad social stratifiering kan ha hängt samman med att trycket efter jord inte var lika hårt som i grannländerna genom att det medeltiden igenom fanns möjlighet att anlägga nyodlingar i de mer marginella områdena mellan kärnbygderna.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=