kapitel 7 • återkoppling, slutsatser och utblick 411 nas växande makt och utvidgade ansvarsområden, och i förlängningen statsbildningsprocessen, till stor del ska ses som resultatet av medvetet politiskt handlande. Vissa samhälleliga faktorer kan, liksom ett kyrkligt stöd, ha verkat i en riktning som skapade mer gynnsamma förutsättningar för kungamaktens expansion. Till exempel kan tilltagande social stratifiering, ökande samhällelig komplexitet och hårdnande konkurrens om tillgängliga resurser ha lett till att det äldre rättsystemet fungerade sämre och därmed lättare ha banat väg för ökad kunglig kontroll av rättssystemet.22 Framväxten av ett ökat kungligt våldsmonopol är jag benägen att till stor del se som ett utslag för en process mot tilltagande territorialisering av politisk makt. Så länge som överlappande, och konkurrerande, politiska suveräniteter tillhörde samhällsordningen kunde inte en aktör (kungen) göra anspråk på ensamrätten till innehav och bruk av militära resurser inom ett givet område. Med en tydligare precisering av de olika politiska aktörernas kompetensområden, och en skarpare territoriell avgränsning för deras maktutövning, ställdes de militära funktionerna mer renodlat under kungen. Även de nordiska länderna emellan tycks skiftande lokala förutsättningar och en varierande maktbalans mellan olika aktörer ha resulterat i en statsbildningsprocess som tog sig olika uttryck och skapade skilda typer av statsbildningar. Tingsmenigheternas starka ställning i Sverige medförde en svagare och mindre autonom kungamakt. Det gav även upphov till en tydligare maktdelning mellan tingsmenigheter och kungamakt och därmed mellan lagsagorna/landskapen och riket. Däremot var den svenska kungamakten, som redan framhållits, mer autonom gentemot kyrkan än i grannländerna och maktdelningen mellan kung och kyrka var mer otydlig i Sverige. Den medeltida statsbildningsprocessen tog sig sålunda skilda former i Danmark, Norge och Sverige. Den institutionellt svaga kungamakt som till exempel Thomas Lindkvist och Dick Harrison ansett präglade Sverige går därför lika lite att överföra på Norge som den starka kungamakt som bland annat Knut Helle och Sverre Bagge tecknat för Norge äger giltighet för Sverige.23 För norsk del verkar det främst ha varit fråga om en statsbildning 22 T.ex. Reynolds, Kingdoms and communities in Western Europe, 900–1300 (kap. 1, fotnot 1), s. 46 framhåller det medeltida samhällets ökade komplexitet som en av anledningarna till ökade inslag av kunglig lagstiftning. 23 Se Lindkvist, Plundring, skatter och den feodala statens framväxt (kap. 1, fotnot 23), Lindkvist, ”Kungmakt, kristnande, statsbildning”, i Bertil Nilsson (red.), Kristnandet i Sverige. Gamla källor och nya perspektiv, Uppsala 1996, Lindkvist, ”Law and the making of the state inmedieval Sweden” (kap. 1, fotnot 23), Lindkvist, ”Kings and provinces in Sweden” (kap. 1, fotnot 23) och Harrison, Jarlens sekel (kap. 3, fotnot 320), Harrison, Sveriges historia2 (kap.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=