lagfäst kungamakt under högmedeltiden 408 Enligt alla de tre här brukade definitionerna för statsmakt ägde statsbildningsprocessen rum tidigast och var mest kraftfull i Norge. Medan jag funnit att den danska kungamakten kom i besittning av fler lagreglerade befogenheter, uppgifter och resurser tidigare än den svenska kungamakten, verkar däremot statsbildningsprocessen, utifrån de här brukade kriterierna, sedan andra halvan av 1200-talet ha varit mindre utvecklad i Danmark än i Sverige. Snarast skedde det faktiskt en minskning av karaktäristika för statsmakt för dansk del från och med andra halvan av 1200-talet. De olika forskare som behandlat den medeltida och tidigmoderna statsbildningsprocessen kan, något förenklat, delas upp i sådana som betraktar resursmobilisering för krig respektive utvecklingen av rättsliga funktioner som den viktigaste drivkraften i statsbildningsprocessen (se kapitel 1). Jag har funnit att expansionen av kungamakten, och dess omvandling till en statsmakt, mest påtagligt kommer till uttryck i det medeltida nordiska lagmaterialet genom en ökning av rättsliga befogenheter och uppgifter. Det är den rättsliga makten som är föremål för mest omfattande institutionalisering, centralisering, hierarkisering och, i mindre grad, territorialisering. Någon tydlig ökning av kungens lagreglerade militära makt framträder inte i de i allmänhet ganska kortfattade bestämmelserna rörande krigsmakten. Som framgått av kapitel 4 förde övergången från ledung till tungt rytteri och bemannade borgar i Danmark och Sverige snarast med sig en försvagning av kungens direkta befälsrätt. Förhållandena iNorge exemplifierar att det var den rättsliga, och inte den militära, utvecklingen som var drivande i statsbildningsprocessen. Norge märkte minst av militär utveckling och mellanstatlig militär konkurrens men det var likväl den norska kungamakten som helt klart hade de mest omfattande rättsliga uppgifterna och befogenheterna. Likväl kan även krig ha varit en faktor i statsbildningsprocessen också i Norge. Som Sverre Bagge framhållit resulterade inbördeskrigen iNorge i att kungen fick en sådan stark kontroll över riket att en kunglig centralisering av rättsväsendet blev möjlig.17 Jag betraktar utbyggnaden av rättsliga institutioner och militär resursexploatering som två samverkande faktorer i statsbildningsprocessen. En vä17 Bagge, ”Borgerkrig og statsutvikling i Norge i middelalderen” (kap. 1, fotnot 23), Bagge, ”The structure of the political factions in the internal struggles of the Scandinavian countries during the High Middle Ages” (kap. 1, fotnot 84), och Bagge, From Viking stronghold to Christian kingdom(kap. 1, fotnot 23). Drivkrafterna i statsbildningsprocessen
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=