kapitel 7 • återkoppling, slutsatser och utblick 405 Det är nu dags att diskutera huruvida statsbegreppet är lämpat att applicera på medeltiden. Min undersökning har visat att den lagfästa kungamakten i de nordiska länderna definitivt uttrycker en tilltagande centralisering, institutionalisering, hierarkisering och territorialisering av politisk och rättslig makt. För att pröva huruvida denna utveckling innebar en statsbildningsprocess diskuteras först i vilken grad kriterierna för statsmakt, enligt tre olika definitioner av begreppet, uppfylls av den kungamakt jag funnit i det nordiska lagmaterialet. Sedan diskuteras vad som, sett utifrån den lagfästa kungamakten, framträder som de viktigaste drivkrafterna i statsbildningsprocessen. Om statsbildningsprocessen betraktas i funktionalistiska och institutionella termer, utifrån närvaron/frånvaron av vissa bestämda karaktäristika för statsmakt, är det möjligt att pröva huruvida expansionen av den lagfästa kungamakten var ett led i en statsbildningsprocess.13 Tre olika definitioner av statsbegreppet brukas för att bedöma huruvida kungamakten blivit en statsmakt: 1. När kungamakten framgångsrikt gör anspråk på kontrollen över legitimt våld inom riket. Detta är en modifiering av Max Webers kända (men inte oproblematiska) statsbegrepp av medeltidshistorikern Susan Reynolds.14 2. När kungamakten, som sociologen Michael Mann menat, fått en in13 En sådan funktionalistisk och institutionell förståelse av statsbegreppet ligger i linje med vad som konstituerar en stat enligt Montevideokonventionenfrån år 1933, den fortfarande viktigaste rättskällan för att juridiskt definiera en stat. Art. 1 av konventionen fastslår att: ”The state as a person of international law should possess the following qualifications: (a) a permanent population; (b) a defined territory; (c) government; and (d) capacity to enter into relations with the other states.” Art. 3, som föreskriver rättigheterna för stater som inte blivit erkända av andra stater, listar de viktigaste funktionerna för en stat: ”The political existence of the state is independent of recognition by the other states. Even before recognition the state has the right to defend its integrity and independence, to provide for its conservation and prosperity, and consequently to organize itself as it sees fit, to legislate upon its interests, administer its services, and to define the jurisdiction and competence of its courts. […]” De militära och rättsliga funktionerna, som även var den medeltida kungamaktens kärnuppgifter, betraktas sålunda i konventionen som de mest centrala för en stat, möjligen tillsammans med andra samhälleliga funktioner (services) såsom till exempel välfärdstjänster. 14 Reynolds, ”The historiography of the medieval state” (kap. 1, fotnot 59), s. 323–324. Statsbildningsprocessens karaktäristika och drivkrafter Statsbildningen belyst utifrån den lagfästa kungamakten
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=