lagfäst kungamakt under högmedeltiden 404 Som framgår av kartan över självägarområden respektive godsägarområden i Norden i fig. 11 (kapitel 5, s. 327) döljer dessa övergripande mönster avsevärda regionala variationer inom varje nordiskt land. Likväl ger fördelningen av jordägandet en indikation på skillnaderna i maktförhållande mellan olika aktörer på nationell nivå. Skillnaderna i social struktur, som framträder av jordägandet, pekar i likhet med lagmaterialet på en avsevärt starkare ställning för institutionella aktörer (kung och kyrka) i Danmark och Norge än i Sverige. Dessutom är det världsliga frälset resursstarkast i Danmark och bönderna resursstarkast i Sverige. Det är till exempel påfallande att de kyrkliga och världsliga stormännen i Danmark, som förmådde hejda expansionen av kungamakten, kontrollerade en avsevärt större del av jordegendomarna än i Norge eller Sverige. Den starka norska kungamakten avspeglas däremot inte i jordägandet. Däremot framträder kyrkans relativt starka ställning i Norge av jordägandet och speglar det faktum att kyrkan var den enda aktör som hade tillräckliga resurser att utmana de kungliga maktanspråken. De mest resursstarka aktörerna i respektive nordiskt land, sett till jordägande, var uppenbarligen de som i hög grad också kunde göra sina intressen gällande i lagarna. •tabell 13: Fördelningen av jordägandet i de nordiska länderna vid tiden för reformationen. Skillnaderna i social struktur i de olika nordiska länderna, och de olika politiska aktörernas relativa styrka, är i betydande grad reflekterade genom strukturen på jordägandet. AKategorin ”bondejord” består till stor del av sådan jord som ägdes av storbönder och brukades av deras landbor. BTill Sverige är den östra rikshalvan, Finland, naturligtvis medräknad. Om Finland exkluderades skulle andelen bondejord minska, och andelen krono- och kyrkojord öka något, men inte påverka resultatet i stort. Tabellförklaring Rike Danmark Norge SverigeB Kronojord 10–12 % 7 % 4 % Kyrkojord 35–40 % 48 % 17 % Frälsejord 35–40 % 15 % 17 % BondejordA 15 % 30 % 62 % Källa: Orrman, ”The condition of the rural population” (kap. 1, fotnot 93), s. 583; jmf Ferm, ”Frälsejordens fördelning och omfattning vid mitten av 1500-talet” (kap. 1, fotnot 93), s. 204 för svensk del.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=