kapitel 7 • återkoppling, slutsatser och utblick 403 här i första hand mynt från de bysantinska, muslimska och ryska områdena. Det är viktigt att uppmärksamma att dessa mynt inte kom till de nordiska länderna i lika hög grad under samma perioder. Majoriteten av mynten från England och Tyskland kom efter cirka år 990 och majoriteten av mynten från ”Österled” nådde Norden dessförinnan. Det ter sig knappast möjligt att direkt relatera den politiska styrka olika grupper har i lagmaterialet till deras ekonomiska ställning för respektive nordiskt lands del. Däremot går det att diskutera sambandet mellan jordägandeförhållandena och olika aktörers ställning i lagmaterialet i Danmark, Norge och Sverige. Jordägande var, som bekant, den främsta ekonomiska resursen under medeltiden. Därför är det en bra indikator på hur väl olika aktörer kunde hävda sig ekonomiskt.10 Tyvärr är inte jordägandets fördelning under medeltiden känt i någon större utsträckning. Det är däremot relativt väl dokumenterat vid tiden runt och strax efter reformationen.11 Det antas allmänt att dessa uppgifter är någorlunda representativa också för högmedeltida del, även om andelen kronojord och kyrkojord ökat något under senmedeltiden, medan andelen jord tillhörande självägande bönder minskat något.12 10 T.ex. Fenger, Ole, ”Scandinavian society” i Else Roesdahl & David M. Wilson (red.), From Viking to Crusader. The Scandinavians and Europe 800–1200, Köpenhamn 1992, s. 120–121; Harding, England in the thirteenth century (kap. 1, fotnot 86), s. 74 har framhållit att kontroll av jord var den viktigaste ekonomiska resursen under medeltiden. 11 Kännedomen om jordägandeförhållandena vid tiden för reformationen är störst för svensk del och minst för dansk del. Dock är förhållandena i vissa mindre delar av Danmark väldigt väl dokumenterade. 12 Hur omfattande minskningen var av jord tillhörande självägande bönder diskuteras bl.a. av Christensen, Kongemagt og aristokrati (kap. 1, fotnot 24), s. 113–118; Venge, Dansk skattehistorie 1 (kap. 1, fotnot 91), s. 187–188; Bøgh, ”’Bundones regis’” (kap. 1, fotnot 91), s. 117– 149; Rasmussen, ”Jordbesiddelse og magt lokalt og regionalt” (kap. 1, fotnot 93), s. 73–116; Bagge, From Viking stronghold to Christian kingdom(kap. 1, fotnot 23), s. 115, 121 et passim. Ett ekonomiskt perspektiv på kungamakten som aktör Ursprung England Tyskland ”Österled” Östergötland 5 % 26 % 70 % Danmark 33 % 55 % 12 % Norge 47 % 47 % 7 % Västergötland 39 % 53 % 8 % Svealand 19 % 46 % 35 % Källa: Sammanställt och bearbetat efter opublicerat material från professor Kenneth Jonsson, Institutionen för arkeologi och antikens kultur, Stockholms universitet, från år 2013.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=