lagfäst kungamakt under högmedeltiden 398 Några övergripande utvecklingslinjer, som sätter mina resultat i ett större sammanhang, kan skisseras. De förändringar jag funnit i lagmaterialet avseende uppfattningen om kungamakten i de nordiska länderna följer den schematiska modell som Walter Ullmann presenterat för Europa i allmänhet: Under tidig medeltid ansågs kungamakten komma nedanifrån, från de fria männen, för att successivt alltmer uppfattas komma ovanifrån, från Gud, till en följd av ett ökat genomslag för hierarkiska tankar, förmedlade av kyrkan.7 Föreställningen att en kung främst är ansvarig inför Gud och inte inför befolkningen, lämnade utrymme för en mer auktoritär kungamakt, en utveckling som jag funnit komma tydligast till uttryck för norsk del. Den övergripande politiska utvecklingen vittnar om ett skifte från ett heterarkiskt system till ett hierarkiskt system. Under tidig medeltid kan landskapen/lagsagorna, biskopsdömena och kungariket betraktas som parallella, territoriellt överlappande, suveräniteter. Landskapet/lagsagan ansvarade under ledning av lagmannen/lagsagomannen för rättskipningen, biskopsdömet ansvarade under ledning av biskopen för religionsutövningen, medan riket under ledning av kungen ansvarade för militära uppgifter samt, i ökande grad, rikets inre frid. Ingen av dessa tre suveräniteter, vars jurisdiktion var geografiskt överlappande, var i teorin överordnad den andre. Eftersom de hade separata kompetensområden skulle de inte heller stå i ett konkurrensförhållande till varandra. Vad som sedan skedde var att kungadömet (riket) och biskopsdömet (kyrkan), som institutionella aktörer, med bättre administrativa – och genom beskattningsrätt större ekonomiska – resurser kom att successivt ta över allt fler funktioner från landskapet/lagsagan och därmed gradvis urholka dess politiska ställning. Från en situation där landskapet/lagsagan i många avsebördeskrig, ett starkt utvecklad rättssystem med stor rättslig likhet mellan olika riksdelar och goda möjligheter till kommunikation via havet. Det kan också tilläggas att de brittiska öarna låg utanför den sfär som influerades av det frankiska riket, vilket ju även gällde Norge. 7 Ullmann, Principles of government and politics in the Middle Ages (kap. 1, fotnot 6), s. 19–26; Ullmann, A history of political thought (kap. 1, fotnot 29), s. 12–13. Bagge, FromViking stronghold to Christian kingdom(kap. 1, fotnot 23), s. 169–170 har framhållit att de traditionella nordiska kungavalen symboliserade hur kungen installerades i sitt ämbete av folket, medan kröningen istället symboliserade hur kungen installerades i sitt ämbete av Gud och han ser detta som en perfekt illustration av hur kungamakten anses komma nedifrån respektive uppifrån. Några tolkningsförslag Från heterarki till hierarki
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=