kapitel 7 • återkoppling, slutsatser och utblick 395 andra länderna. Detta visar på en hårdare knytning av ledungen till kronan, samtidigt som andra bestämmelser även vittnar om en större dispositionsrätt. Att den norske kungen kunde få en sådan stark myndighet över krigsmakten kan sannolikt både ses som ett utslag av en långt gången centralisering och som en konsekvens av avsaknaden av starka grupperingar av självständiga stormän. Lagmaterialet visar att den danske kungen utövade en avsevärt mindre centraliserad militär makt än både den norske och den svenske kungen gjorde. Detta var sannolikt en följd av att kungens militära resurser i Danmark i hög grad blivit förlänade, i kombination med att andra mäktiga aktörer förmådde göra sina intressen bättre gällande gentemot kronan. Den större sociala stratifieringen i Danmark minskade möjligheterna för kungen att förankra sina intressen hos en tingsmenighet med bredare social bas och gjorde därför kungamakten mer beroende av stormännen än i grannländerna. • 4. Den danske kungen saknade en lagreglerad bötesrätt vid kristenrättsbrott, medan den svenske kungen hade störst sådan bötesrätt. Detta var en följd av att någon mer omfattande lagstiftning i kyrkliga frågor saknades i Danmark till skillnad från i Norge och Sverige. Uppdelningen av kunglig och kyrklig jurisdiktion var sålunda klarare för dansk del. Fastän den svenska kungamakten var svagast i förhållande till tingsmenigheten har jag funnit att den hade starkast ställning i förhållande till kyrkan. Den mest sannolika förklaringen till detta är att kyrkan blev institutionellt uppbyggd senare i Sverige, och länge förblev svagare där, än i grannländerna. Kyrkans förmåga i Danmark att istället frigöra sin rättssfär från kungens maktsfär kan likaledes betraktas som ett utslag av att kyrkan tidigast blev institutionellt utbyggd där. Utvecklingen av den lagfästa kungamakten i Danmark, Norge och Sverige följer i de stora dragen utvecklingen i England, Frankrike, det tysk-romerska riket och andra delar av Europa. Den kungamakt som vi möter i danskt och norskt lagmaterial verkar i statsrättsligt avseende ha legat i fas med – och i vissa avseenden i framkanten av – utvecklingen på andra håll i västra Europa.1 Samma sak kan knappast sägas för svensk del. Bristen på lagmaterial, 1 Dessa slutsatser bygger uteslutande på jämförelser av mina resultat med sekundärlitteraturen. Jag har för detta ändamål särskilt konsulterat följande arbeten: Mitteis, The state in theMiddle Ages (kap. 1, fotnot 1), Barrow, Geoffrey Wallis Steuart, Kingship and unity. Scotland 1000–1306, London 1981, Duby, Georges, Krigare och bönder. Den europeiska ekonomins Norska och svenska särdrag
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=