lagfäst kungamakt under högmedeltiden 394 Jag har funnit att både det danska, norska och svenska lagmaterialet visar på en tydlig ökning av den kungliga makten. Ett växande antal samhälleliga funktioner lades i alla de tre nordiska länderna under en starkare kungamakt. Den tydligaste internordiska skillnaden är att den lagfästa kungamakten ökade tidigast i Norge och blev starkast där, medan expansion började senast i Sverige, där kungamakten i många avseenden förblev svagast. Framförallt skedde ökningen av kungamakten genom en tilltagande kunglig centralisering och institutionalisering av redan existerande territoriella enheter och organisationer. Ökningen av den lagfästa kungamakten rörde i första hand rättslig makt och avsåg i andra hand dels militär makt och dels ekonomiska resurser. Fyra punkter är värda att särskilt framhålla: •1. Lagfäst kunglig exekutiv makt fick inte någon nämnvärd omfattning i något av de tre nordiska länderna förrän kungen kommit i besittning av dömande makt och, i många avseenden, även lagstiftande makt. Detta skulle kunna bero på att kungen de facto hade möjlighet att utöva exekutiv makt utan att den behövde vara lagreglerad. Den förklaringen finner jag emellertid mindre sannolik. För det första skulle tingsmenigheterna antagligen ha försökt sätta rättsliga ramar för en kunglig exekutiv makt av större omfattning. För det andra fordrade mer utbyggda exekutiva funktioner en institutionellt utbyggd maktutövning som förmodligen skulle märkas i lagarna. En institutionaliserad kunglig exekutiv makt förutsatte dessutom antingen att kungamakten var stark nog att kunna tvinga igenom den eller att sådan offentlig maktutövning vunnit samhällelig acceptans. •2. En allt större kunglig kontroll över bruket av legitimt våld framkommer i lagmaterialet från både Danmark, Norge och Sverige. Framväxten av ökad kunglig ensamrätt till bruket av militärt och rättsligt legitimt våld följde hand i hand. Den kungliga kontrollen över bruket av legitimt våld – både militärt och rättsligt – förblev minst i Danmark, där det också stötte på störst motstånd, och blev mest omfattande i Norge. Det var faktiskt bara i Norge, där centralisering och institutionalisering av kunglig maktutövning var mest omfattande, som kungliga anspråk på en närmast full kontroll över det legitima våldet kom att kodifieras. •3. Från lagmaterialet framträder det att straffen både för brott motplikten till militärtjänstgöring och för skattevägran var avsevärt strängare i Norge än i Danmark och Sverige. Den norske kungen hade även rätt till böter vid betydligt fler militära brott, och oftare till ensaksböter, än kungarna i de Sammanfattande diskussion av huvudresultaten
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=