kapitel 7 • återkoppling, slutsatser och utblick 393 mer omfattande kunglig exekutiv makt. Ett annat uttryck för institutionalisering är en lagreglerad maktdelning mellan kungen och andra aktörer. En sådan begynnande institutionaliserad maktdelning uppträder för dansk och svensk del vid slutet av 1200-talet till skillnad från för norsk del. hierarkisering: En tilltagande hierarkisering av kungamakten kom framförallt till uttryck genom framväxten av en hierarkisk maktstruktur, med en klarare beslutsordning, i vilken kungen framträder som överordnad andra aktörer. Det tydligaste uttrycket för maktens hierarkisering är att kungen alltmer delegerar maktbefogenheter istället för att dela dem med andra aktörer. Inom den rättsliga sfären blir en hierarkisering påtaglig i och med att uttolkningen av lagarna ytterst underställs kungen som högste domare. Centraliseringen av maktresurser, särskilt rätten till det legitima våldet, kan i sig även betraktas som en hierarkisering. Kungen exkluderade ju andra aktörer från rätten att bruka våldsmakt. På det militära området finner vi en hierarkisk befälsstruktur över ledungen, framför allt för norsk del, och dessutom en ökad kunglig ensamrätt till militära våldsmedel. En tilltagande hierarkisering av kungamakten kommer även till uttryck i relationen till tingsmenigheterna. I allt högre grad, och i allt fler avseenden, blir kungen överordnad tingsmenigheterna. Från att det har varit tingsmenigheterna som sätter ramarna för kungamakten blir det istället alltmer kungamakten som fastställer de politiska och rättsliga ramarna för tingsmenigheterna. I lagmaterialet framträder även en tilltagande social stratifiering, vilket kan ses som en hierarkisering av samhället, och kungamakten interagerar alltmer med ett smalare skikt stormän än med tingsmenigheterna. territorialisering: Jag har funnit få uttryck i lagmaterialet för någon tilltagande territorialisering av den kungliga maktutövningen. Istället framträder en tilltagande centralisering, som innebär att kungamakten skaffar sig en starkare och mer direkt kontroll över de olika, redan existerande, territoriella enheterna i riket. Kungariket blir en allt viktigare territoriell enhet genom riksgiltig lagstiftning, som gör riket till en rättsenhet, och ramarna för den lagfästa kungliga makten blir gradvis mer enhetliga inom respektive rike. Det går även att betrakta system med kungliga ämbetsmän, med ansvar över specifika områden, som en form av territorialisering av den kungligamakten. Även ledungens omläggning till en stående skatt är i någon mån ett utslag av territorialisering i och med att ett mer intensivt resursuttag blir tydligt knutet till specifika geografiska enheter.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=