lagfäst kungamakt under högmedeltiden 392 En process mot ökad centralisering, institutionalisering, hierarkisering och territorialisering av kungens politiska och rättsliga makt framkommer av lagmaterialet för både Danmarks, Norges och Sveriges del. I korthet exemplifierar och sammanfattar jag här hur detta kommer till uttryck. Eftersom internordiska likheter och skillnader i utveckling av lagfäst kungamakt redan blivit behandlade ovan berörs dessa endast undantagsvis. centralisering: Jag har funnit en ökad koncentration av olika former av makt och resurser till kronan i alla de tre nordiska länderna. Ett av de främsta uttrycken för centralisering är att kungen, för norsk och svensk del, blev högste domare. Utvecklingen mot att den dömande makten vid tingen successivt blev knuten till kungamakten innebar en centralisering. Kunglig stadgelagstiftning markerade inledningen på en centraliseringsprocess av den lagstiftande makten, vilken kulminerade med en kunglig proklamation av riksgiltiga lagar. Det faktum att kungamakten alltmer exkluderade tingsmenigheterna från en aktiv roll i lagstiftningsprocessen innebar också i sig en centralisering av normgivningsmakten. Jag betraktar även de allt större begränsningarna av fejdrätt och hämndrätt somuttryck för en centralisering av rättslig makt. I lagmaterialet finner jag däremot inte någon tilltagande centralisering av kungens väpnade styrkor. Dock framträder en centralisering av makt genom en ökning av antalet regalrättigheter eftersom detta innebär att kronan monopoliserade rätten till vissa typer av ekonomiska nyttigheter. institutionalisering: Kungamaktens tilltagande institutionalisering kommer till uttryck på flera sätt i lagmaterialet. I första hand visar detta sig genom att maktutövningen fick fastare former och i högre grad blev utövad av beständiga och professionella organ. Även den alltmer omfattande och detaljerade lagregleringen av kunglig maktutövning kan i sig ses som en institutionalisering. Det är framförallt kungens rättsliga makt jag funnit vara föremål för en tilltagande institutionalisering. Kungens militära befogenheter och uppgifter var inte alls föremål för samma grad av lagfäst institutionalisering som hans rättsliga befogenheter och uppgifter. En tydlig uppdelning av jurisdiktion mellan kungen och andra aktörer, och klara principer för bötesdelning, kan betraktas som ett utslag för en institutionalisering, liksom även en klarare domstolsordning, fastlagda principer för lagstiftning och rutiner för benådning. Jag hävdar att det först är när den kungliga maktutövningen blivit institutionaliserad som det skapas förutsättningar för en Kungamaktens expansion sedd som förändringsprocesser
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=