kapitel 7 • återkoppling, slutsatser och utblick 391 resursuttag för kungen och var en grundförutsättning för enmer omfattande militär professionalisering. kungen och tingsmenigheten. I linje med vedertagen uppfattning har jag funnit att bestämmelserna i lagmaterialet vittnar om successiv överföring av makt från tingsmenighet till kung. En starkare centralisering, institutionalisering och hierarkisering framträder, och inträffar tidigare, för dansk och norsk del än för svensk del. Både i de äldre danska, norska och svenska lagarna ställdes kungen under lagen. För dansk och svensk del är detta också fallet i de yngre lagarna till skillnad från för norsk del. Något som inte tidigare fått vederbörlig uppmärksamhet är att lagmaterialet vittnar om en kontraktsmässig relation mellan kung och befolkning, som i varierande grad övergår från att vara horisontell till att bli vertikal. Med den expanderande kungamakten följde en koncentration av makt och resurser, något som bland annat kom till uttryck i ett ökande antal regalrättigheter och majestätsbrott. Jag finner att den utvecklingen skedde först för dansk och norsk del och sist för svensk del. Det danska och svenska lagmaterialet speglar den historiskt kända stormannaoppositionens motstånd mot politisk centralisering, liksom det norska lagmaterialet speglar avsaknaden av ett sådant motstånd. kungen och kyrkan. Jag har funnit att den danska kyrkan besatt starkast, och den svenska kyrkan svagast, lagfäst ställning gentemot kungamakten. Dessa resultat stämmer med rådande uppfattning. Kyrklig frihet från kunglig beskattning erkändes, med vissa inskränkningar, i samtliga nordiska länder. Den kyrkliga autonomin från kungens maktsfär var mer omfattande, och fick ett tidigare genombrott, för dansk och norsk del än för svensk del. Ett delvis nytt resultat är även skillnaderna i institutionaliserad maktdelning. Kyrklig jurisdiktion över kyrkliga ämbetsinnehavare och över lekmän vid kristenrättsbrott erkändes principiellt för dansk del, i betydande omfattning för norsk del men i mindre grad för svensk del. En viktig, men tidigare obeaktad, iakttagelse är att eftersom det saknades världslig dansk lagstiftning i kyrkliga frågor fick kungen, till skillnad från i Norge och Sverige, inte några andelar i böterna för kristenrättsbrott. Danskt och norskt lagmaterial ger uttryck för principiell jämställdhet mellan kung och biskop. I svenskt lagmaterial har jag emellertid funnit exempel på att kungen är överordnad biskopen. En viktig slutsats är att fastän den svenska kungamakten var svagare gentemot tingsmenigheten än den danska och norska kungamakten så hade den samtidigt den starkaste lagreglerade ställningen i förhållande till kyrkan.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=