kapitel 1 • från kungamakt till statsmakt 39 torikern Hans Jacob Orning, menar att kungens makt byggde på personlig närvaro snarare än på fungerande politiska institutioner.40 För dansk del har Lars Hermanson i samma anda betraktat personliga förbindelser som viktigare än institutionella strukturer för den kungliga maktutövningen under 1100-talet. Vidare menar Hermanson att kungen till stor del delade sin makt med icke-institutionella aktörer snarare än delegerade den till dem.41 Åtskillnaden mellan personlig och institutionaliserad kungamakt har betydelse, eftersom en institutionaliserad kungamakt kan betraktas som starkare och mer stabil, med förmåga att penetrera djupare i samhället, och därmed uttrycka en statsbildningsprocess på ett sätt som en personlig kungamakt inte gör. I min undersökning kommer jag därför att ägna visst utrymme åt att diskutera i vilken utsträckning en institutionaliserad kungamakt framträder i lagarna. Uttryck för en sådan är bland annat existensen av system med ämbetsmän, fasta institutioner och delegation av makt utgående från kungen. medeltidsforskning, ges av Orning, Hans Jacob m.fl., ”Det rettsantropologiske perspektivet innenfor europeisk middelalderhistorie”, i Hans Jacob Orning m.fl. (red.), Gaver, ritualer, konflikter. Et rettsantropologisk perspektiv på nordisk middelalderhistorie, Oslo 2010, s. 5–38. Ett tidigt antropologiskt inspirerat exempel i norsk forskning är Lunden, Kåre, Økonomi og samfunn. Synspunkt på økonomisk historie, Oslo 1972. Inom forskningen om svenska förhållanden har få försökt att anlägga ett rättsantropologiskt perspektiv överhuvudtaget gjorts. Ett rättsantropologiskt perspektiv har heller knappt alls anlagts på tolkningen av de nordiska medeltidslagarna, utom för isländsk del, annat än punktvis av t.ex. Brink, Stefan, ”Law and legal customs in Viking Age Scandinavia”, i Judith Jesch (red.), The Scandinavians from the Vendel Period to the tenth century, Woodbridge 2002, s. 87–110; Brink, Stefan, ”Verba Volant, Scripta Manent? Aspects of the oral society in Scandinavia”, i Pernille Hermann (red.), Literacy in medieval and early modern Scandinavian culture, Odense 2005, s. 59–117. 40 Se framförallt Orning, Uforutsigbarhet og nærvær (kap. 1, fotnot 7); Orning, Unpredictability and presence (kap. 1, fotnot 7); Orning, ”Den materielle basis for den norske kongemaktens utvikling i høymiddelalderen”, [norsk] Historisk tidsskrift 84 (2005), s. 455–469; Orning, Hans Jacob, ”Royal anger between Christian doctrine and practical exigencies”, Collegium Medievale 22 2009, s. 34–54. En utmärkt genomgång av den norska ”primitivistiska” skolbildningen ommedeltiden, och argument mot den, ges i Helle, Knut, ”Den primitivistiske vendingen i norsk historisk middelalderforskning”, [norsk] Historisk tidsskrift 88 2009, s. 571–609. För kritik mot Orning, ”Den materielle basis for den norske kongemaktens utvikling i høymiddelalderen”, se även Dørum, Knut, ”Materiell basis og den antropologiske vendingen”, [norsk] Historisk tidsskrift 85 2006, s. 87–105 och Bagge, Sverre, ”Kirken, bøndene og motstandsretten i Norge i middelalderen”, [norsk] Historisk tidsskrift 84 2005, s. 385–410. Även Lindkvist, ”Sveriges medeltida europeisering” (kap. 1, fotnot 4), s. 132 ansluter sig till tanken att kungens personliga närvaro var avgörande under tidig medeltid. 41 Hermanson, Släkt, vänner och makt (kap. 1, fotnot 7), s. 10, 177 et passim. På liknande sätt har Reynolds, Kingdoms and communities in Western Europe, 900–1300 (kap. 1, fotnot 1), s. 222, för västra Europa i allmänhet, framhållit att de tidigmedeltida kungarna regerade tillsammans med de kyrkliga och världsliga stormännen.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=