lagfäst kungamakt under högmedeltiden 386 denna bokhar jag i ett komparativt perspektiv studerat expansionen Iav den lagfästa kungamakten i de danska, norska och svenska rikena från mitten av 1100-talet fram till mitten av 1300-talet. Syftet har varit att undersöka likheter och skillnader i utvecklingen av, och formerna för, kungliga befogenheter och uppgifter genom att studera beläggen i det nordiska bevarade lagmaterialet i dess helhet. Utifrån den lagfästa kungamakten har jag försökt belysa i vilken grad ökad politisk centralisering, institutionalisering, hierarkisering och territorialisering kan ses som uttryck för en statsbildningsprocess. Mitt intresse har sålunda inte i första hand varit riktat mot kungamakten som sådan, utan mot utvecklingen av de statliga funktioner som successivt knöts till det kungliga ämbetet. De flesta aspekter av den medeltida nordiska kungamakten, som behandlas i boken, har på ett eller annat sätt redan blivit undersökta. Tidigare studier har emellertid i första hand uppehållit sig vid enskilda frågor, såsom tolkningen av en viss förordning, och dessutom i de flesta fall bara behandlat ett enskilt nordiskt land. Lagmaterialet har i tidigare forskning dessutom för det mesta brukats för att studera den faktiska kungamakten, medan mitt intresse varit riktat mot denlagfästa kungamakten. Mitt nya vetenskapliga bidrag har först och främst bestått i att som den första forskaren ha: 1) gått igenom bestämmelserna om kungamakten i det högmedeltida nordiska lagmaterialet i dess helhet, 2) genomfört den första komparativa studien av den lagfästa nordiska kungamakten, och 3) analyserat huruvida utvecklingen av olika lagfästa kungliga befogenheter och uppgifter kan ses som uttryck för en statsbildningsprocess. Kapitel 3–6 har utgjort delundersökningar som belyst olika aspekter av den lagfästa kungamakten. Jag har dels studerat kungamaktens rättsliga respektive militära befogenheter och uppgifter, dels maktrelationen mellan kung och tingsmenighet respektive mellan kung och kyrka. För att möjliggöra en systematisk jämförelse av likheter och skillnader mellan de tre nordiska länderna har konsekvent samma frågor ställts till det danska, norska och svenska lagmaterialet. Möjligheten att besvara dem har emellertid varierat beroende på lagmaterialets beskaffenhet för respektive land både avseende ålder, tillkomsttid och hur pass utförligt olika rättsområden behandlas.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=