kapitel 6 • kungen och kyrkan 383 Lagmaterialet från Danmark och Norge ger uttryck för en uppfattning om kung och kyrka som två parallella och jämställda samhällsmakter, med direkt mandat från Gud för sina respektive ämbetsområden. Däremot präglas lagmaterialet från Sverige i olika grad av en uppfattning om att kungamakten är överordnad kyrkan. Den svenska kungamakten hade starkast lagreglerad ställning i förhållande till kyrkan fastän den, som vi sett i kapitel 5, hade svagast ställning gentemot tingsmenigheten. I rättsliga frågor var en institutionaliserad maktuppdelning mellan kung och kyrka längst gången för dansk del och minst utvecklad för svensk del. För dansk del saknade kungen bötesrätt för kristenrättsbrott, för norsk del hade kungen en sådan vid mer allvarliga brott och för svensk del hade kungen en omfattande sådan rätt. Full självständig kyrklig jurisdiktion i kristenrättssaker var erkänd från början i Danmark, erkändes under 1200-talet i Norge och tycks aldrig ha vunnit fullt erkännande i Sverige. Principen om immunitet från världslig rätt för kyrkliga ämbetsinnehavare – privilegium fori – var också tidigast och starkast utvecklad i Danmark och senast och svagast utvecklad i Sverige. Lagmaterialet vittnar om ett erkännande av frihet från kunglig beskattning, med vissa inskränkningar, i alla de tre nordiska länderna, även om principen slog igenom senast i Sverige. Både i Danmark, Norge och Sverige förblev dock kyrkans landbor skattskyldiga till kungen. För dansk och svensk del kom de män som gjorde rusttjänst åt biskoparna att bli fritagna från kunglig beskattning, en rätt som däremot var mer begränsad för norsk del. Kapitelsammanfattning 2 Fredrik Charpentier Ljungqvist lagfäst kungamakt under högmedeltiden. en komparativ internordisk studie
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=