lagfäst kungamakt under högmedeltiden 382 Maktuppdelningen mellanregnumochsacerdotium, enkunglig och en kyrklig sfär, var en grundläggande princip i medeltida politiskt tänkande. Alla avsteg från detta, kodifierade i lag, är därför värda att uppmärksamma. Medan dansk och norsk rätt i huvudsak uttrycker en jämbördighet och maktdelning mellan kung och kyrka finner vi i svensk rätt exempel på när kungliga intrång i den kyrkliga maktsfären kodifierats i lag. I tidigare studier har de olika exemplen i det svenska lagmaterialet, som pekar på en svagare ställning för kyrkan gentemot kungamakten, oftast beaktats var för sig. Om de istället beaktas tillsammans framträder det mycket tydligare att den svenske kungen besatt en större lagfäst makt över kyrkan än de danska och norska kungarna. Detta kan synas något förvånande med tanke på att den svenske kungen, somvi sett i kapitel 5, hade en svagare maktställning gentemot tingsmenigheterna i jämförelse med kungarna i grannländerna. Jag tolkar det som ett utslag för att fastän kungamakten var relativt svag i Sverige så var kyrkan ändå relativt sett ännu svagare. En orsak till att kungamakten hade en förhållandevis stark ställning gentemot kyrkan för svensk del, trots en svagare kungamakt än i grannländerna, kan höra samman med den sena och tröga starten för kyrkans etablering och konsolidering i stora delar av det svenska riket. Längre fram under medeltiden var det svårt för kyrkan att till fullo inhämta den senare starten, inte minst eftersom kyrkan som politisk maktfaktor i Europa i allmänhet var betydligt svagare på 1300-talet än den hade varit hundra år tidigare. Min förståelse av detta är att det mer berodde på en kraftig expansion av de världsliga makthavarnas sfär än på en försvagning av kyrkan. Det är ju väl känt att kungamakten runt om i Europa stod sig allt starkare i maktkamper med kyrkan under loppet av 1200- och 1300-talen.239 239 Skyum-Nielsen, Kirkekampen i Danmark 1241–1290(kap. 1, fotnot 100), s. 14; Imsen, Senmedeltiden(kap. 3, fotnot 16), s. 193; Hervik, Nordisk politikk og europeiske ideer (kap. 1, fotnot 48), s. 151. Den sista kraftmätningen mellan kung och kyrka utkämpades under 1320och 1330-talen mellan kejsar LudvigIVBayraren (1328–1347) och Johannes XXII (1316– 1334). I och med att påvedömet flyttades till Avignon år 1309 förlorade kyrkan mycket av sin politiska makt. •Reflektioner kring processuella förändringar
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=