stitutionellt perspektiv men i högre grad studerat politisk praxis än anglosaxisk forskning. I studiet av medeltida politisk utveckling i Norden går det, väldigt förenklat, att skilja på de historiker som fokuserar på institutioner och de som fokuserar på det politiska spelet och den politiska kulturen. Under senare år har frågan i vilken omfattning, och med vilken effektivitet, den medeltida kungamakten för nordisk del kunde göra sig gällande i förhållande till andra aktörer tilldragit sig ökat intresse. I Norge, där intresset för ämnet traditionellt varit störst, har – oavsett historiesyn – uppfattningen tidigare varit att den medeltida kungamakten var resursstark och effektivt organiserad.38 Under senare år har emellertid en ”primitivistisk” skolbildning, grundad i ett rättsantropologiskt perspektiv som fokuserar på praxis, vuxit fram som istället menar att möjligheten till kunglig maktutövning var begränsad.39 Den främste företrädaren för denna skolbildning, hisE., ”The peculiarities of the English state”, Journal of Historical Sociology 3 1990, s. 91–108 för en diskussion om de engelska särdragen i ett större europeiskt perspektiv. 38 Se Holmsen, Andreas, Norges historie. Fra de eldste tider til 1660, Oslo 1977, s. 255–261 för ett tydligt exempel på den marxistiska uppfattningen och Helle, ”The Norwegian kingdom” (kap. 1, fotnot 25), s. 379–385 förett tydligt exempel på den funktionalistiska uppfattningen. 39 Det rättsantropologiska perspektivet fick först genomslag i forskningen om nordiska förhållanden under medeltiden genom studiet av de isländska sagorna med Turner, Victor W., ”An anthropological approach to the Icelandic saga”, iThomas Owen Beidelman (red.), The translation of culture. Essays to E.E. Evans-Pritchard, London 1971, s. 349–374; Byock, Jesse L., Feud in the Icelandic saga, Berkeley 1982; Byock, Jesse L., Medieval Iceland. Society, sagas, and power, Berkeley 1988; Dürrenberger, Paul E., The dynamics of medieval Iceland. Political economy and literature, Iowa City 1992; Hastrup, Kirsten, Culture and history in medieval Iceland. An anthropological analysis of structure and change, Oxford 1985; Hastrup, Kirsten, Nature and policy in Iceland 1400–1800. An anthropological analysis of history and mentality, Oxford 1990; Miller, William Ian, ”Choosing the avenger: Some aspects of the bloodfeud in medieval Iceland and England”, Law and History Review1 1983, s. 159–204; Miller, William Ian, ”Avoiding legal judgment: The submission of disputes to arbitration in medieval Iceland”, The American Journal of Legal History 28 1984, s. 95–134; Miller, William Ian, ”Dreams, prophecy and sorcery: Blaming the secret offender in medieval Iceland”, Scandinavian Studies 58 1986, s. 101–123; Miller, William Ian, Bloodtaking and peacemaking. Feud, law, and society in Saga Iceland, Chicago 1990; Miller, William Ian, Humiliation and other essays on honor, social discomfort, and violence, Ithaca 1993; Miller, Ian William, ”In defense of revenge”, i Barbara Hanawalt (red.), Medieval crime and social control, Minneapolis 1999, s. 70–89; Meulengracht Sørensen, Preben, Saga og samfund. En indføring i oldislandsk litteratur, Köpenhamn 1977; Meulengracht Sørensen, Preben, Norrønt nid. Forestillgen om den umandige mand i de islandske sagaer, Odense 1980; Meulengracht Sørensen, Preben, Fortælling og ære. Studier i islændingesagaerne, Oslo 1995; Jón Viðar Sigurðsson, Chieftains and power in the Icelandic commonwealth, Odense 1999; Helgi Þorkláksson, Sæmdarmenn. Um heiður á þjóðveldisöld, Reykjavik 2001; Esmark, Kim, ”Godsgaver, calumniae og retsantropologi. Esrum kloster og dets naboer, ca. 1150–1250”, i Peter Carelli m.fl. (red.), Ett annat 1100-tal. Individ, kollektiv och kulturella mönster i medeltidens Danmark, Lund 2004, s. 143–180. En bra översikt att det rättsantropologiska perspektivetet, och dess tillämpning inom nordisk lagfäst kungamakt under högmedeltiden 38
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=