lagfäst kungamakt under högmedeltiden 378 lig jurisdiktion uppträdde tidigast i Danmark, där den också fick störst omfattning, och senast i Sverige, där den förblev svagast, 2) det kyrkliga inflytandet över den kungliga successionen var större i Norge än i Danmark och Sverige, 3) kyrkan fick en ökande skattefrihet i alla de tre nordiska länderna, 4) både kung och tingsmenighet hade större jurisdiktion i kyrkliga frågor i Norge än i Danmark, och 5) konflikterna mellan kung och kyrka påminde om varandra i de tre nordiska länderna. Därjämte kan som en ny observation tilläggas: 6) överlag skildrar det danska och norska lagmaterialet kung och kyrka som likställda suveräner till skillnad mot det svenska lagmaterialet, som innehåller uttryck för en kunglig överordning. •1. Det har länge varit känt att den danska kyrkan åtnjöt omfattande jurisdiktionen såväl över kyrkliga ämbetsinnehavare som vid kristenrättsbrott begångna av lekmän. Även om direkta jämförelser saknas framkommer det från de studier som gjorts för enskilda länder att den svenska kyrkan hade en svagare ställning i förhållande till både kung och tingsmenighet än kyrkorna i de andra nordiska länderna. Genom att direkt jämföra de svenska bestämmelserna med de danska och norska bestämmelserna har jag kunnat konstatera att den kyrkliga autonomin från kungen var större i både Danmark och Norge än i Sverige. En viktig ny slutsats är att medan den svenska kungamakten, som vi sett i kapitel 5, hade svagast ställning gentemot tingsmenigheten så hade den på samma gång starkast lagreglerad ställning i förhållande till kyrkan. Ett annat resultat är existensen av en institutionaliserad uppdelning av den rättsliga sfären mellan kung och kyrka i dansk lag och, i något mindre grad, norsk lag men som är mer frånvarande i svensk lag. • 2. Även om någon direkt jämförelse inte gjorts har flera forskare konstaterat att det kyrkliga inflytandet över den kungliga successionen var större i Norge än i både Danmark och Sverige.233 I synnerhet har många historiker behandlat det starka kyrkliga inflytandet i den norska tronföljdslagen från deltiden. Donner, Kardinal Wilhelm von Sabina (kap. 6, fotnot 108) har studerat den påvliga legaten kardinal Vilhelms av Sabina legation till de nordiska länderna på 1240-talet och Johnsen, Studier vedrørende kardinal Nicolaus Brekespears legasjon til Norden(kap. 6, fotnot 76) har undersökt Nicolaus Brekespears legation till de nordiska länderna på 1150talet. Schreiner, ”De første kongekroninger i Norden” (kap. 5, fotnot 13) har vidare jämfört kyrkans ökade inflytande över den kungliga tronföljden genom att studera de första kungakröningarna i de nordiska länderna. 233 Lagerroth, Den svenska landslagens författning i historisk och komparativ belysning (kap. 1, fotnot 7), s. 59. Line, Kingship and state formation in Sweden, 1130–1290 (kap. 1, fotnot 27), s. 200, 203 har specifikt lyft fram det faktum att kröningen enligt UL sker efter en helt Observerade likheter och skillnader
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=