lagfäst kungamakt under högmedeltiden 366 form av biskopsval ägde rum. Påve Honorius III (1216–1227) framförde klagomål till kung Johan Sverkersson (1216–1222) gällande just att biskopstillsättningar i Sverige skedde genom kunglig investitur.159 Några årtionden senare, strax efter visitationen av kardinal Vilhelm av Sabina och Skänninge möte år 1248, kom påven år 1250 med förnyade klagomål över att biskopsvalen är beroende av kung och stormän och sker bland en skrikande folkmassa (vilket antagligen avser tingsmenigheten).160 Biskopsval i den form Äldre Västgötalagenskildrar praktiserades sålunda fastän de, som Georg J.V. Ericsson uttryckt saken, ”förefaller stå i strid med alla kanoniska krav”.161 Trots det påvliga missnöjet, och det faktum att biskopsval förrättade i enlighet med kanonisk rätt började få genomslag i Sverige vid mitten av 1200talet, togs bestämmelsen om kunglig investitur av biskopar med också i Yngre Västgötalagen.162 Såvida det inte rör sig om ren kopiering, vilket kan vara fallet, indikerar den fortsatta förekomsten av en bestämmelse om kunglig investitur att det fortfarande betraktades som ett fullgott alternativ till kanoniska biskopsval.163 Bestämmelserna om val av biskop står inte i kyrkobalken, utan tillsammans med bestämmelserna om val av kung och lagman. Det indikerar att det inte enbart, eller ens primärt, betraktades som en kyrklig fråga.164 Från beskrivningen av de tre olika valen till kung, biskop och lagman kan den slutsatsen dras att det inte verkar göras någon principiell skillnad mellan tillsättningen av ledaren för riket, ledaren för lagsagan och ledaren för stiftet. Jan Arvid Hellström, som ingående studerat saken, har funnit att en självständig kyrklig jurisdiktion utvecklades i Sverige under 1200-talet.165 Att 159 DS186, se diskussionen i Lönnroth, ”De äkta Folkungarnas program” (kap. 1, fotnot 28), s. 14 och Andræ, Kyrka och frälse i Sverige under äldre medeltid (kap. 1, fotnot 110), s. 82. 160 DS 382. 161 Ericsson, Den kanoniska rätten och Äldre Västgötalagens kyrkobalk (kap. 3, fotnot 8), s. 118; Lönnroth, ”De äkta Folkungarnas program” (kap. 1, fotnot 28), s. 12; Sundqvist, ”Features of pre-Christian inauguration rituals in the medieval Swedish laws” (kap. 5, fotnot 215), s. 628. 162 VgL II R: 2. Åldern på VgL IIdiskuteras i Nilsson, Nytt ljus över Yngre Västgötalagen(kap. 3, fotnot 231), som argumenterar för en ca 20 år senare datering än vad som vanligen är antaget. Även om jag finner Nilssons omdatering intressant har den inte övertygat mig tillräckligt för att frångå den traditionella dateringen till ca år 1290. 163 Det är i sammanhanget intressant att notera att den kanoniska rätten i VgL II, till skillnad från i VgL I, fått ett stort genomslag i kyrkorätten. 164 Hellström, Biskop och landskapssamhälle i tidig svensk medeltid(kap. 1, fotnot 34), s. 215–217, 232–244 framhåller att tillsättningen av kung, biskop och lagman hör nära samman. Kyrklig jurisdiktion
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=