lagfäst kungamakt under högmedeltiden 364 Kristendomen fick sitt genombrott senare i Sverige än i Danmark och Norge. Det dröjde också längre innan en fungerande kyrklig organisation byggdes upp. Medan arkeologiska fynd påvisar att en kristendom i rudimentär form vunnit fotfäste i Västergötland redan under 900-talet, förblev Svealand, särskilt Uppland, mer eller mindre ett hedniskt område fram till slutet av 1000-talet.151 Det var först under 1100-talet som den svenska kyrkan konsoliderades och erhöll stora kungliga donationer som gav den en stabil ekonomisk bas.152 källsituationen: Som jag berört i de tidigare kapitlen saknas bevarade svenska lagar och stadgor före början av 1200-talet, vilket omöjliggör en undersökning av det lagfästa förhållandet mellan kung och kyrka innan dess. De svenska landskapslagarna ger, i synnerhet de tidigare landskapslagarna, en bild av ett samhälle med svagt utbyggda institutionella maktstrukturer – och sålunda både en svag kung och svag kyrka – jämfört med samtida danska och norska förhållanden. Från och med andra halvan av 1200-talet börjar emellertid denna internordiska skillnad suddas ut. Fungerande domkapitel var en förutsättning för att kunna förrätta biskopsval i enlighet med kanonisk rätt. Sådana blev upprättade förhållandevis sent i Sverige och var ännu inte i funktion i alla svenska stift vid mitten av 1200talet.153 I avsaknad av domkapitel blev biskoparna utsedda av lekmän; kung151 Sveriges kristnande och tidiga kyrkliga utveckling har behandlats i ett betydande antal specialstudier och översiktsverk, se bl.a. Schmid, Toni, Sveriges kristnande. Från verklighet till dikt, Stockholm 1934; Hellström, Biskop och landskapssamhälle i tidig svensk medeltid(kap. 1, fotnot 34); Hallencreutz, Carl Fredrik, När Sverige blev europeiskt. Till frågan om Sveriges kristnande, Stockholm 1993; Nilsson, Bertil (red.), Kristnandet i Sverige. Gamla källor och nya perspektiv, Uppsala 1996; Sanmark, Power and conversion (kap. 6, fotnot 80); Theliander, Claes, Västergötlands kristnande. Religionsskifte och gravskickets förändring 700–1200, Göteborg 2005; Blomkvist m.fl., ”The kingdom of Sweden”; Gräslund, Anne-Sofie, ”Religionsskiftet speglat i gravskicket. Ny svensk forskning kring senvikingatida gravar och gravskick”, i Bertil Nilsson (red.), Från hedniskt till kristet. Förändringar i begravningsbruk och gravskick i Skandinavien c:a 800–1200, Stockholm 2010, s. 131–164. Den senare kyrkliga utvecklingen i Sverige kan möjligen ha sin grund i att den östra delen av det svenska riket, i synnerhet svealandskapen, länge var mer kulturellt och ekonomiskt orienterad mot öster än mot det romersk-katolska Västeuropa, vilket redan lyftes fram av Johnsen, Studier vedrørende kardinal Nicolaus Brekespears legasjon til Norden(kap. 6, fotnot 76), s. 12–13. 152 Hellström, Biskop och landskapssamhälle i tidig svensk medeltid(kap. 1, fotnot 34), s. 170. 153 Uppkomsten av svenska domkapitel, och deras funktion, behandlas av Rosén, Jerker, ”De sekulära domkapitlens tillkomst”, Svensk Teologisk Kvartaltidskrift 16 1940, s. 60–81 och Kungen och kyrkan i det svenska riket Biskopstillsättningar
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=