kapitel 6 • kungen och kyrkan 345 Valhandfästningarna från år 1320 och 1326 förbjöd uttryckligen kungen att beskatta kyrkliga ämbetsinnehavare eller avkräva dem andra former av pålagor. Kungen fick inte kräva några tjänster eller lägga olika former av pålagor på sockenprästerna för jord tillhörande sockenkyrkan.57 Sådana bestämmelser skulle knappast ha tillkommit, om detta inte skett eller det ansågs finnas en uppenbar risk för att så skulle ske. Situationen med en avsaknad av uttryckliga förbud i den tidigare lagstiftningen mot kungliga pålagor på kyrkan och dess ämbetsinnehavare betraktades som otillfredsställande. I många avseenden framträder kung och ärkebiskop/biskop i det danska lagmaterialet som två jämbördiga suveräner, med parallella juridiska institutioner och varsina ämbetsmän.58 Medan kung och kyrka mestadels har åtskilda verksamhetssfärer, förekommer det att uppdelningen av uppgifter är diffus; lagarna ger biskoparna vissa funktioner som hör kungens verksamhetssfär till.59 Däremot har jag inte funnit några exempel på att kungen har uppgifter som enligt kanonisk rätt kan sägas höra till kyrkan. Bestämmelsen i Skånske Lovatt kung och ärkebiskop har rätt till lika stora hedersböter uppfattar jag som en indikation på att de ges samma status.60 De danska lagarna ger heller inte uttryck för uppfattningen om kungen som kyrkans beskyddare, med undantag för prologen till Jyske Lov: 57 Hdf 1320, art. 2, 5–6; Hdf 1326, art. 2–3, 6–7. 58 Se t.ex. A&O II: 1; SkL 43, 67, 69, 83, 102, 137, 171–173, 228; ESjL I: 39, 43, 45; II: 1, 76, 78–79; III: 15, 18; JL II: 48–49, 76, 79; III: 7–8. Nämnder för att avgöra egendomsförhållanden sammansätts ad hoc av antingen tinget, kungen eller biskopen enligt SkL 67, 69, 82; VSjL ær 194–194, yr 72–73, 75–77. 59 Vogt, ”Kampen om retten – Ærkebiskop og konge ca. 1254–1264” (kap. 5, fotnot 66), s. 242 menar tvärtom att en skarp distinktion upprätthålls mellan den kungliga och kyrkliga maktsfären i det danska riket. Några belägg för detta anför hon dock inte och inte heller någon precisering av vad som avses med en att det görs en skarp åtskillnad. 60 SkL 172, 228. Hellström, Biskop och landskapssamhälle i tidig svensk medeltid (kap. 1, fotnot 34), s. 110 noterar jämställdheten mellan kung och ärkebiskop men menar, utan att anföra skäl för uppfattningen, att de lägre danska hedersböterna (3 marker) är av mindre intresse för att utröna mottagarnas samhällsställning än motsvarande bestämmelser i dansk och svensk rätt. Förhållandet i status och makt mellan kung och (ärke)biskop För såsom den heliga kyrkan styrs av påve och biskop, så ska varje land styras och försvaras av en kung och hans ämbetsmän. Därför är också alla människor som bor i hans land skyldiga att vara honom hörsamma, lydiga och underdåniga och i gengäld är han skyldig att ge dem alla fred. Det ska alla världsliga hövdingar också veta att med den makt som Gud satt i deras händer i denna värld förpliktigade
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=