lagfäst kungamakt under högmedeltiden 342 från den kanoniska rätten.40 Kyrkorätterna har därför vanligen betraktats som en form av avtal tillkomna genom förhandlingar mellan biskoparna och tingsmenigheterna.41 Den kyrkliga rätten och lagföringen av kristenrättsbrott betraktades över lag inte som en världslig angelägenhet. Det fick till följd att de danska lagarna – till skillnad från de norska och svenska – varken gav kung eller tingsmenighet rätt till bötesandelar för kristenrättsbrott.42 Försök att utöka den kyrkliga jurisdiktionen mötte dock motstånd, framförallt från tingsmenigheten, men även från kungen. Det skulle innebära förändrade maktförhållanden och kunde missgynna befintlig eller framtida kunglig rätt. Under 1250-talet stödde kungamakten den skånska tingsmenigheten i dess motstånd mot ärkebiskopens strävan att den kanoniska rätten skulle få större inflytande.43 Den så kallade ärkebiskopsstriden, som utbröt mellan kung och ärkebiskop under 1250-talet, har flera gånger varit föremål för ingående närstudier. Konflikten fortsatte, med avbrott, med en ökad våldsamhet in på 1300-talet. Den brukar sägas ha vunnits av kungen, delvis på grund av stöd till kungen från de jylländska biskoparna.44 Flera forskare har framhållit ärkebiskopsstridens rent kyrkorättsliga karaktär.45 Mot detta har Aksel E. Christensen 40 För en exakt datering av de bägge kyrkorätterna och en diskussion om dem, se Weibull, Lauritz, ”Tiden för de skånska och sjælländska kyrkolagarnas tillkomst”, Scandia15 1943, s. 19–31 och Nilsson, Bertil, ”The church law of Scania on the consecration of churches and the appointment of parish priests: International canon law and that of Scania”, i Kerstin Hundahl, Lars Kjær & Niels Lund (red.), Denmark and Europe in the Middle Ages, c. 1000– 1525. Essays in honour of Professor Michael H. Gelting, Farnham 2014, s. 158–159. För manuskriptsituationen kring Skånske Kirkelov ochSjællandske Kirkelov, se senast Andersen, Per, ”Dating the laws of medieval Denmark: Studies of the manuscripts of the Danish church laws”, i Kerstin Hundahl, Lars Kjær &Niels Lund (red.), Denmark and Europe in theMiddle Ages, c. 1000–1525. Essays in honour of Professor Michael H. Gelting, Farnham 2014, s. 184–193. 41 Samma slutsats drog redan Dahlerup, ”Den gejstlige jurisdiktion i dansk middelalder” (kap. 6, fotnot 36), s. 307; se senast Nilsson, ”The church law of Scania on the consecration of churches and the appointment of parish priests” (kap. 6, fotnot 40), s. 157. 42 Det enda ställe i JLdär en möjlig inskränkning av kyrklig jurisdiktion återfinns är i JL II: 23, som föreskriver en begränsning av den kyrkliga asylrätten genom stadgandet att ett kloster inte får ta emot en fredlös man. Samma kapitel stadgar att en efterlyst lekman måste utlämnas till världslig rättvisa och en efterlyst klerk ska klostret betala böterna för. 43 Jørgensen, Dansk retshistorie (kap. 1, fotnot 24), s. 93; Skyum-Nielsen, Kirkekampen i Danmark 1241–1290(kap. 1, fotnot 100), s. 67–88; Vogt, ”Kampen om retten – Ærkebiskop og konge ca. 1254–1264” (kap. 5, fotnot 66), s. 245–255. 44 Christensen, Kongemagt og aristokrati (kap. 1, fotnot 24), s. 74–79. Den så kallade ärkebiskopsstriden kan delas in i tre faser. Den första utspelades mellan kungarna Kristofer I (1252–1259) och Erik Klipping (1259–1286) och ärkebiskop Jacob Erlandsen (1254–1274) under perioden 1254–1274. Nästa fas var den bittraste och utkämpades 1289–1302 mellan
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=