kapitel 6 • kungen och kyrkan 341 biskopsval eller tillsättningen av andra kyrkliga ämbeten. Detta betraktades i enlighet med kanonisk rätt som interna kyrkliga angelägenheter och föll utanför kunglig (eller annan världslig) jurisdiktion. Bestämmelser i valhandfästningarna från år 1320 och 1326 visar att frågan om patronatsrätt och kungligt inflytande över tillsättningen även av vanliga präster ägde fortsatt aktualitet. Den kungliga patronatsrätten begränsas i valhandfästningarna uttryckligen till att bara omfatta kyrkor som kungen sedan gammalt hade patronatsrätt till.35 Med dessa valhandfästningar blev det även förbjudet för kungen att till högre kyrkliga ämbeten föreslå utlänningar som talar ”främmande tungomål”, vilket jag betraktar somett försök att minska kungens möjligheter att handplocka kungavänliga kandidater från utlandet.36 I Danmark rådde, precis som på andra håll i Europa, ett latent eller öppet konkurrensförhållande mellan kung och kyrka om jurisdiktionen.37 Enligt Gesta Danorumfrån cirka år 1200 påbjöd Knud den Hellige (1080–1086) respekt för privilegium fori och att kyrkan skulle ha full domsrätt över vad som föll under kyrklig jurisdiktion enligt kanonisk rätt.38 En utbyggnad av en självständig kyrklig jurisdiktion över kristenrättsbrott går också att belägga under 1100-talet.39 De två bevarade kyrkorätterna, Skånske KirkelovochSjællandske Kirkelov, är båda till form och innehåll kortfattade och mycket likartade. Det är främst kontroversiella frågor som behandlas, där avsteg gjorts 35 Hdf 1320, art. 7; Hdf 1326, art. 4. 36 Hdf 1320, art. 4; Hdf 1326, art. 4. Hervik, ”Mixed constitution in the Scandinavian realms in the Middle Ages” (kap. 2, fotnot 75), s. 74–83 menar däremot att bestämmelsen endast avsåg att säkerställa att innehavarna av kyrkliga ämbeten kunde göra sig förstådda och då ju inte heller kan ha exkluderat andra nordbor. 37 Explicit framhållet av Hørby, ”Church and state in medival and early modern Denmark” (kap. 1, fotnot 34), s. 203. Den kyrkliga jurisdiktionen i det medeltida Danmark har bl.a. behandlats av Dahlerup, Troels, ”Den gejstlige jurisdiktion i dansk middelalder”, Fortid og nutid 23 1966–1968, s. 297–309. 38 GD11:XI:5. 39 Jørgensen, Dansk retshistorie (kap. 1, fotnot 24), s. 134–135, 525–531. Det faktum att biskoparnas domsrätt var fullständig framkommer av en bestämmelse i SkKl 15: ”Ingen ska åtalas utanför bygden utom om en man förskjuter sin hustru. […] Alla andra [kristenrätts]saker ska vara oavgjorda till biskopen kommer till bygden.” (ÆNgin sac scal af bygd stæfna vtan man skils opænbarlika withær kunu sina […]. Alla andra saca standa v sotta til biscop cumbær .j. the bygd.) Jordtvister mellan en lekman och en kyrklig institution eller ämbetsinnehavare ansågs emellertid av det världsliga danska samhället höra hemma i världslig domstol, se Dahlerup, ”Den gejstlige jurisdiktion i dansk middelalder” (kap. 6, fotnot 37), s. 305–306. Kyrklig jurisdiktion
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=