kapitel 6 • kungen och kyrkan 339 då Danmark blivit en fullt integrerad del av den romersk-katolska kristenheten. År 1103 blev Lund upphöjt till ärkebiskopssäte.27 Biskoparna kom genom omfattande kungliga förläningar i ett länsrättsligt – ”feodalt” – förhållande till kungamakten och blev tvungna att avlägga trohetsed. Detta medförde på ett potentiellt problematiskt sätt dubbla lojaliteter för biskoparna gentemot påve och kung.28 Synen på hur maktförhållandet mellan kung och kyrka gestaltade sig har varierat mellan olika historiker.29 På ena sidan har vi Erik Arup, som betraktat kyrkan som den starka parten. På andra sidan har vi Carsten Breengaard, som betraktat den danska kyrkan – åtminstone fram till slutet av 1100-talet – som en svag institution i behov av kungligt beskydd.30 Andra forskare, såsom Aksel E. Christensen och Erik Ulsig, finner sanningen ligga någonstans mittemellan och har talat om ”et lykkeligt samarbejde mellem konge og kirke”.31 Vad som står klart är att kung och kyrka normalt stödde varandra i sina maktanspråk fram till början av 1200-talet. Kung och kyrka verkade 27 Fenger, Gammeldansk ret (kap. 1, fotnot 6), s. 65; Skovgaard-Petersen, ”Kirkens etablering” (kap. 6, fotnot 26), s. 62; Ulsig, ”Højmiddelalder (1050–1350)” (kap. 5, fotnot 24), s. 28– 29. 28 Se Christensen, ”En feudal periode i dansk middelalder?” (kap. 1, fotnot 24), s. 48, 58–59; Andræ, Kyrka och frälse i Sverige under äldre medeltid (kap. 1, fotnot 110), s. 35–39; SkyumNielsen, Kirkekampen i Danmark 1241–1290(kap. 1, fotnot 100), s. 16–17; Ulsig, ”Højmiddelalder (1050–1350)” (kap. 5, fotnot 24), s. 28; Vogt, ”Kampen om retten – Ærkebiskop og konge ca. 1254–1264” (kap. 5, fotnot 66), s. 242. Holberg, Kirke og len under valdemarerne (kap. 3, fotnot 321) var först med att karaktärisera det medeltida Danmark som en ”feodalstat” med kyrkan som en central komponent. 29 Den klassiska översikten av den medeltida danska kyrkan och dess relation till kungamakten är Koch, Hal, Danmarks Kirke i den begyndende Højmiddelalder 1–2, Köpenhamn 1936. Kyrkans ställning i förhållande till kungamakten under perioden 1050–1170 diskuteras av Breengaard, Muren om Israels hus (kap. 6, fotnot 8). En närstudie av konflikten mellan kung och ärkebiskop på andra halvan av 1200-talet presenteras av Skyum-Nielsen, Kirkekampen i Danmark 1241–1290(kap. 1, fotnot 100). Ett mer kyrkorättsligt perspektiv på konflikten anläggs i bl.a. Norvin, William, ”Jacob Erlandsøns Kamp for Kirkeretten. Det principielle Synspunkt”, Scandia 5 1932, s. 251–294 och Vogt, ”Kampen om retten – Ærkebiskop og konge ca. 1254–1264” (kap. 5, fotnot 66), s. 241–256. För en modernare översikt av förhållandet mellan kung och kyrka i Danmark under medeltiden, se Hørby, ”Church and state in medival and early modern Denmark” (kap. 1, fotnot 34), s. 197–209 och Ingesman, Per, ”Kirken i samfundet”, i Per Ingesman m.fl. (red.), Middelalderens Danmark. Kultur og samfund fra trosskifte til reformation, Köpenhamn 1999, s. 100–117. 30 Arup, Danmarks historie 1 (kap. 3, fotnot 114) vs. Breengaard, Muren om Israels hus (kap. 6, fotnot 8). 31 Citat från Christensen, Kongemagt og aristokrati (kap. 1, fotnot 24), s. 5. Se också Fenger, Fejde og mandebod (kap. 1, fotnot 85), s. 434; Ulsig, ”Valdemar Sejrs kongemagt” (kap. 3, fotnot 84), s. 73, Ulsig, ”Højmiddelalder (1050–1350)” (kap. 5, fotnot 24), s. 29–30. Under Valdemar I:s (1157–1182) och hans son KnudVI:s regeringstid (1182–1202) var samarbetet med kyrkan mycket tätt och, med undantag av en schism med ärkebiskop Eskil (1137–
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=