kapitel 6 • kungen och kyrkan 335 tenskap, sexualitet, incest, testamenten, mened, ocker, dop, kätteri, kyrklig egendom, skatter och avgifter till kyrkan, patronatsrätt och heliga löften.21 Ett annat kyrkligt krav var frihet från plikt till militärtjänst för kyrkliga ämbetsinnehavare och full frihet från frihet för kyrkliga institutioner och ämbetsinnehavare.22 I ljuset av att kyrkan var den största jordägaren, såväl i de nordiska länderna som på andra håll i Europa, kom kravet på skattefrihet att bli ett stridsämne med kronan. Särskilt rådde ofta delade meningar i vilken utsträckning kyrkans landbor skulle komma i åtnjutande av skattefriheten. Krav på skattefrihet blev i olika grad tillmötesgångna av kungamakten för delar av kyrkojorden, som var uppdelad i en rad olika rättssubjekt och inte utgjorde någon enhet.23 De viktigaste likheterna och skillnaderna mellan de tre nordiska länderna som påtalats i tidigare studier avseende maktförhållandet mellan kung och kyrka, mer ingående behandlat i slutet av kapitlet, kan sammanfattas på följande vis: En självständig kyrklig jurisdiktion uppträdde tidigast i Danmark och blev starkast där. I Sverige utvecklades den sist och var svagast. Det har påvisats att både kung och tingsmenighet hade en mer omfattande jurisdiktion över kristenrättsbrott i Norge än i Danmark. Likartade konflikter ägde rum kring den kyrkliga jurisdiktionen i Danmark och Norge. Det har även noterats att en oenighet mellan kung och kyrka var orsaken till att varken den norska och svenska landslagen fick någon kyrkobalk. Kyrkan fick i alla de tre nordiska länderna en allt mer omfattande frihet från kunglig beskattning. Det har också uppmärksammats att det kyrkliga inflytandet över den kungliga successionen, åtminstone tidvis, var större i Norge än i Danmark och Sverige.24 21 Se diskussionen avseende detta för nordisk del i Seip, Sættargjerden i Tunsberg og kirkens jurisdiksjon(kap. 1, fotnot 95), s. 8, Hellström, Biskop och landskapssamhälle i tidig svensk medeltid (kap. 1, fotnot 34), s. 317 och Robberstad, Rettssoga. 1 (kap. 1, fotnot 100), s. 75–76. I den kanoniska rätten fanns det två typer av straff: poenae vindicativae (vedergällningsstraff; c. 18, C. XXIV, qu 3, c. 1, X, 5, 26) ochpoenae medicinales (förbättringsstraff). 22 För en exposé över kyrkliga krav på skattefrihet, se Andræ, Kyrka och frälse i Sverige under äldre medeltid (kap. 1, fotnot 110), s. 3–6, 11–18. 23 Andræ, Kyrka och frälse i Sverige under äldre medeltid (kap. 1, fotnot 110), s. 6, 11. I t.ex. det tysk-romerska riket var det endast de gods som beboddes av en kyrklig ämbetsinnehavare som ansågs vara omfattade av den kyrkliga skattefriheten. 24 För referenser till tidigare forskning, se främst s. 377–381.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=