kapitel 6 • kungen och kyrkan 333 ningen fick kungen sin makt från Gud genom kyrklig förmedling och var underordnad påven.13 3) Kungen som överordnad kyrkan i egenskap av dess beskyddare och att kyrkan i politiskt avseende skulle styras av kungen.14 Dessa tre uppfattningar beträffande relationen mellan kung och kyrka var i realiteten inte så distinkta som de framställts ovan; olika kombinationer och varianter av dem existerade. Den gelasianska läran gav inget svar på frågan var gränserna gick för den kungliga respektive den kyrkliga maktsfären. Därför erbjöd inte heller den, lika lite som någon av de andra uppfattningarna, någon lösning på hur politiska befogenheter skulle fördelas mellanregnum ochsacerdotium.15 Kyrkan stödde sina politiska och rättsliga anspråk på den kanoniska rätten. Den världsliga rätten och den kanoniska rätten betraktades under medeltiden som två sidoordnade, inte motsatta, rättssystem som skulle reglera skilda rättsområden (se även kapitel 2). Som flera forskare – bland andra Thomas Pollock Oakley och Anne Irene Riisøy – påpekat ansågs brott och synd höra samman och ett och samma brott kunde bestraffas efter både den kanoniska rätten och den världsliga rätten.16 När en motsägelse emellertid uppstod mellan den kanoniska rätten och den världsliga rätten var det fast12 Se Decretum Gratiani, Dist. 96 c. 10; en diskussion ges i Gunnes, Kongens ære (kap. 1, fotnot 26), s. 50–53. 13 Idén att regnumutgick frånsacerdotiumblev först fullt utvecklad vid mitten av 1200-talet och den dominerande statsrättsliga teorin var därför innan – och även senare – under medeltiden istället att regnumoch sacerdotiumvar två likställda ämbeten, som bägge utgick direkt från Gud, se McIlwain, The growth of political thought in the West (kap. 1, fotnot 14), s. 208–209; Hybel, Danmark i Europa 750–1300 (kap. 1, fotnot 34), s. 62, 64; Hervik, Nordisk politikk og europeiske ideer (kap. 1, fotnot 48), s. 121. 14 För en diskussion rörande dessa tre synsätt, se t.ex. Andersen, Rex imperator in regno suo (kap. 1, fotnot 7), s. 41–43. I den kanoniska rätten gick det även att hitta stöd för att kyrkan skulle vara underordnad den världsliga makten i och med att mycket av det rättsliga innehållet härrörde från den tid kyrkan varit en offentligrättslig institution i det romerska riket, se Fenger, Romerret i Norden(kap. 1, fotnot 48), s. 72. 15 Kern, Kingship and law in theMiddle Ages (kap. 1, fotnot 6), s. 8et passim. Viktig i denna diskussion har Joh 18:36 varit där Jesus säger: ”Mitt rike hör inte till denna världen.” I senare tid har romersk-katolsk filosofi betonat skillnaden mellan andlig och världslig makt men under medeltiden framhölls istället ofta likheterna. 16 Pollock Oakley, Thomas, ”The cooperation of medieval penance and secular law”, Speculum7 1932, s. 516–518;Riisøy, Anne Irene, ”Outlawry and Ecclesiastical Power in Medieval Norway”, i Per Andersen m.fl. (red.), Law and power in theMiddle Ages. Proceedings of the Fourth Carlsberg Academy Conference onMedieval Legal History 2007, Köpenhamn 2008, s. 99. Enligt t.ex. GulL 23; EidsL I: 50 får en fredlös, som begått ett allvarligt brott, inte begravas i vigd jord. För nordisk del hör Bull, Edvard, Folk og kirke i middelalderen. Studier til Norges historie, Kristiania 1912, s. 107–108 till bland de första som lyfte fram att kyrkliga straff ofta kompletterades med världsliga straff. Jmf Seip, Sættargjerden i Tunsberg og kirkens jurisdiksjon(kap. 1, fotnot 95), s. 34–35.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=