lagfäst kungamakt under högmedeltiden 330 1 Chodorow, Stanley, Christian political theory and church politics in the mid-twelfth century. The ecclesiology of Gratian’s Decretum, Berkeley 1972, s. 211–214; Elshtain, Jean Bethke, Sovereignty. God, state, and self, New York 2008, s. 11–13; McLaughlin, Megan, Gender and episcopal authority in an age of reform, 1000–1122, Cambridge 2010, s. 88–90. Bagge, FromViking stronghold to Christian kingdom(kap. 1, fotnot 23), i sin skildring av statsbildningsprocessen i det medeltida Norge, lägger lika stor vikt vid kungamakt som vid kyrka när han behandlar framväxten av centraliserad politisk makt och administrativa funktioner. För liknande förhållningssätt, se t.ex. även Andersen, Rex imperator in regno suo(kap. 1, fotnot 7), s. 22, 24; Helle, ”Den primitivistiske vendingen i norsk historisk middelalderforskning” (kap. 1, fotnot 40), s. 600; Hermanson, Släkt, vänner och makt (kap. 1, fotnot 7), s. 178–179; Imsen, Senmedeltiden(kap. 3, fotnot 16), s. 144. 2 Watt, J[ohn] A[nthony], ”Spiritual and temporal powers”, i J[ames] H. Burns (red.), The Cambridge history of medieval political thought c. 350–c. 1450, Cambridge 1988, s. 368–387; Gunnes, Erkebiskop Øystein (kap. 1, fotnot 26), s. 107–108; Sunde, Speculum legale (kap. 1, fotnot 7), s. 41. Tanken om de två svärden har sitt ursprung i Luk 22:38. En av de mest utförliga studierna av tvåsvärdsläran är Lecler, Joseph, ”L’argument des deux glaives (Luc XXII, 38) dans les controverses politiques du moyen âge: ses origines et son développement”, Recherches de science religieuse 21 1931, s. 299–339. ettakapitel behandlardet lagfästamaktförhållandet mellan Dkung och kyrka. Samma process mot centralisering, institutionalisering, hierarkisering och territorialisering av makt som stärkte kronan gav även kyrkan växande politiska befogenheter och ekonomiska resurser. Förhållandet mellan kung och kyrka, och avgränsningen av deras respektive maktsfärer, var en av de mest centrala frågorna under medeltiden i både politisk teori och praktik. Ändå har inte maktförhållandet mellan kung och kyrka tidigare jämförts i de tre nordiska länderna utifrån regleringarna i den världsliga rätten. Förhållandet mellan kung och kyrka är av stor betydelse i en studie av den medeltida statsbildningsprocessen, eftersom statliga funktioner var delade mellan två, i teorin, parallella suveräniteter: regnum(kungamakten) och sacerdotium(kyrkan).1 Dessa liknades under medeltiden ofta vid metaforen om det världsliga svärdet (gladius materialis) och det andliga svärdet (gladius spiritualis). Bägge ansågs, enligt det politiska tänkande som kyrkofadern Augustinus (354–430) lade grunden till, ha mandat frånGud att, inom sina respektive områden, förverkliga Guds vilja på jorden.2
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=