kapitel 5 • kungen och tingsmenigheten 325 traktar jag inte som ett uttryck för ett särskilt utvecklat statsskick. Avsaknaden av rättsliga regleringar av kunglig maktutövning kan snarare sägas peka på motsatsen. En institutionaliserad maktdelning mellan kungen och andra aktörer saknas nästan helt till skillnad från i Danmark och Sverige. Även om det inte var fråga om någon linjär process, gick utvecklingen mot att kungamakten i allt fler avseenden betraktades som överordnad tingsmenigheterna. Medan tingsmenigheterna i de äldre lagarna sätter ramarna för kungamakten, fastställer kungamakten i de yngre lagarna istället i ökad grad de politiska och rättsliga ramarna för tingsmenigheterna. Lagarna ger uttryck för denna tilltagande hierarkisering genom att visa på en utveckling som gick från maktdelning mellan kung och tingsmenigheter till en delegation av makt från kung till tingsmenigheter. Denna utveckling är mest påtaglig för norsk del. Däremot ger det danska och svenska lagmaterialet i högre grad uttryck för en ökande social stratifiering. Detta kommer till uttryck genom att kungen alltmer förväntas interagera med ett smalare skikt stormän istället för med tingsmenigheterna. Varierande maktförhållanden i de olika nordiska länderna innebar att kungamakter av delvis olika karaktär växte fram i Danmark, Norge och Sverige. Jag betraktar de tilltagande inskränkningarna av fejdrätt och hämndrätt, oaktat vilken pacificerande verkan de kan ha haft på samhället, som i första hand utslag av en centralisering av den rättsliga makten till kungen. En kunglig ensamrätt till bruket av legitimt våld ser jag som en centralisering av makt. Den alltmer omfattande och detaljrika lagregleringen av kungliga maktresurser visar på en institutionalisering av kungamakten. En klarare maktdelning mellan kungen och andra aktörer satte inte bara upp ramar för kungamakten. Det innebar också att andra aktörer blev exkluderade från rätten till vissa av de maktresurser som kungen gjorde anspråk på. Ett uttryck för denna tilltagande kungliga monopolisering av vissa maktresurser är ökningen av antalet regalrättigheter. Det innebar en klar centralisering av resurser till kungen i och med att andra aktörer uteslöts från rätten att få dessa ekonomiska nyttigheter. Även de mer omfattande bestämmelserna om majestätsbrott kan uppfattas som en centralisering och hierarkisering av makt till kungen eftersom de ju gav kungen en särskild rättsställning som andra i samhället saknade. Frågan inställer sig hur kungamakten i de nordiska länderna lyckades få allt fler maktresurser lagfästa. Jag finner det osannolikt att tingsmenig- •Reflektioner kring processuella förändringar
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=