kapitel 5 • kungen och tingsmenigheten 323 Jag har funnit att i alla de tre nordiska länderna straffades majestätsbrott hårdare än de flesta andra brott. Det kom dock till uttryck på olika sätt i lagstiftningen. För dansk del var högförräderi och majestätsbrott de enda brott som ledde till förlust av fast egendom. Norsk rätt från andra halvan av 1200talet slog uttryckligen fast att majestätsbrott och brott mot kyrkan var de mest allvarliga förbrytelser som existerade. I svensk rätt tillhörde majestätsbrott de mycket få brott som resulterade i dödsstraff istället för fredlöshet. • 6. Jag har funnit att privilegier för det världsliga och framförallt det kyrkliga frälset under 1300-talet både i Danmark och Sverige kom att få karaktären av lagreglerade särrättigheter. De danska valhandfästningarna från år 1320 och 1326 föreskrev att kungen måste acceptera alla de privilegier som kyrkan redan var i besittning av. Någon motsvarande bestämmelse avseende det världsliga frälset saknas men dess privilegier var ändå i hög grad skyddade i och med att danehoffet blev rättsligt överordnat kungen. Den svenska landslagen föreskrev uttryckligen att en ny kung måste respektera allt befintligt kyrkligt och världsligt frälse. Bestämmelser av detta slag om att en ny kung måste respektera tidigare kungars privilegier saknades i Norge. Redan under 1100- och 1200-talen var visserligen principen i de överenskommelser som träffades mellan kung och kyrka att de skulle ha evig giltighet. Privilegierna för det världsliga frälset skyddades även i viss mån genom kodifiering i Hirdskråenfrån 1200-talet, som stadgar att en ny kung inte fick ge sin hird sämre villkor än den förre kungen. Vad som däremot saknas i Norge är tillkomsten av generella konstitutionella bestämmelser om att kungliga privilegier har fortsatt giltighet efter den utfärdande kungens död. Den svagare ställningen för privilegier bör förmodligen återigen ses i ljuset av att någon norsk stormannaopposition inte växte fram som kunde göra sina intressen gällande gentemot kungamakten. En lagreglering att privilegier ägde evig giltighet, såsom i Danmark och i synnerhet i Sverige, institutionaliserade vissa gruppers särrättigheter och skapade ett privilegiesamhälle. Det innebar en ökad förutsägbarhet i och med att det med lagregleringen blev det kungliga ämbetet, kronan, snarare än kungen som person som stod bakom privilegierna. Samtidigt uttryckte detta en institutionaliserad uppdelning av makten mellan kungen och andra aktörer. Detta stärkte andra aktörers ställning, eftersom en ny kung inte längre hade laglig rätt att upphäva de privilegier tidigare kungar utfärdat. • 7. Jag har kunnat konstatera att de konstitutionella bestämmelserna i den svenska landslagen band det kungliga ämbetet som institution till skill-
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=