kapitel 5 • kungen och tingsmenigheten 315 I landskapslagarna från Svealand har herredråp och landsförräderi sammanförts till kategorin majestätsbrott.271 Detta tolkar jag som ett uttryck för att landsförräderi i högre grad kommit att betraktas som en förbrytelse riktad mot kungen än mot befolkningen i stort. Landsförräderi och herredråp tillhör de mycket få brott som leder till dödsstraff istället för fredlöshet, vilket understryker hur synnerligen allvarligt brottet uppfattades vara. Landskapslagarna från Götaland straffar landsförräderi och herredråp med fredlöshet, medan landskapslagarna från Svealand, som är något yngre, föreskriver dödsstraff. Det innebar en straffskärpning, vilken följde med i Magnus Erikssons landslag. Där är bestämmelserna om majestätsbrott omarbetade och detaljerat framställda i en särskild högmålsbalk, uppdelad i två flockar. Den första flocken behandlar förräderi och uppror mot kungen och den andra flocken behandlar landsförräderi.272 Att många urbotamål blev placerade i högmålsbalken innebar per se en straffskärpning för en lång rad brott. 2delsammanfattning: Kungen var underställd lagen i samtliga de svenska medeltida lagarna. I och med att kungens makt ökade under 1200talet blev det desto viktigare för andra aktörer att försöka begränsa den. Strävanden i den riktningen kommer särskilt till uttryck i kungaeden i landslagen, vars samtliga artiklar syftade till att underställa den kungliga maktutövningen lagen. Landslagen fastställde villkoren för rättsförhållandet mellan kung och befolkning och påbjöd att bägge parter hade såväl rättigheter som skyldigheter mot varandra. I landskapslagarna var omfattningen av regalrättigheterna, förutom rätten till danaarv, begränsade men de ökade över tid och hade blivit omfattande i landslagen och stadslagen vid mitten av 1300-talet. Majestätsbrott, som en speciell brottskategori, uppträdde mot slutet av 1200-talet och brottet landsförräderi blev tydligare riktat mot 270 Citerat från ÖgL E: 30. 271 UL M: 15; SdmL M: 36; VmL M: 13; HL M: 24. Att både herredråp och landsförräderi utgör majestätsbrott är fastslaget i den romerska rätten i Dig. 48.4.1. Se Péneau, ”La table du royaume” (kap. 1, fotnot 97), s. 260 för en diskussion om bestämmelserna om majestätsbrott i UL M: 15, som särskilt framhåller det faktum att ett inkvisitoriskt förfarande ska användas vid rannsakningen. 272 MELH: 7–8. Till högmålsbrott räknas i MELH: 1–12 överlagt mord, mord inom familjen, tvegifte, förgiftning, uppror, högförräderi, dråp på herre eller husbonde och mordbrand. a innan lanðzs ok laghsaghu af hans gozs taki en ðriðiung ðæn sum skaðan fik: annan kunungur. ðriðia alli mæn. Nu ðær ðylikt mal uitis manne. ða skulu han uitna siax boande mæn ok suæria han ðær sannan at uara.270
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=