kapitel 1 • från kungamakt till statsmakt 31 makt när den fått en stabil ekonomisk bas, kontroll över de militära resurserna och betydande kontroll över rättskipningen.22 Sammanfattningsvis kan vi, något förenklat, urskilja två huvudlinjer i den europeiska forskningen om kungamaktens utveckling under medeltiden och kring dess gradvisa omvandling till en statsmakt. Dels har vi en ”regal tradition”, företrädd av bland andra Joseph R. Strayer och Alan Harding, som betonar institutionell kunglig makttillväxt. Dels existerar det en skolbildning, med företrädare som till exempel Susan Reynolds och Maurizio Lupoi, som framhåller kungen som en aktör på en politisk arena bland andra aktörer och lägger tonvikt vid kungamaktens interaktion med olika folkförsamlingar. I vilken grad lagmaterialet för de olika nordiska länderna stödjer respektive uppfattning är en fråga som jag kommer att återkomma till i min diskussion om den medeltida statsbildningsprocessen i kapitel 7. En viktig utgångspunkt för denna studie har varit studierna av institutionell maktutövning och politisk kultur av de norska historikerna Knut Helle och Sverre Bagge. Även den svenske historikern Thomas Lindkvists forskning om den svenska kungamaktens institutionella tillväxt och ökade resursuttag har haft stor betydelse för utformningen av mina frågeställningar.23 Ett antal andra viktiga studier, som direkt eller indirekt berör den medeltida nordiska kungamakten, har också bildat bakgrund för min undersökning. 22 Sunde, Speculum legale (kap. 1, fotnot 7), se särskilt s. 23–24, 40–41, 44–45, 82. 23 Här avser jag i synnerhet Helle, Knut, Konge og gode menn i norsk riksstyrning, ca. 1150–1319, Bergen 1972; Helle, Knut, Handbok i Norges historie 3. Norge blir en stat: 1130–1319, Bergen 1974; Bagge, Sverre, ”Borgerkrig og statsutvikling i Norge i middelalderen”, [norsk] Historisk tidsskrift 65 1986, s. 145–197; Helle, Knut, Gulatinget og gulatingslova, Leikanger 2001; Bagge, Sverre, ”Ideologies and mentalities”, i Knut Helle (red.), The Cambridge History of Scandinavia 1. Prehistory to 1520, Cambridge 2003, s. 465–486; Bagge, Sverre, ”’Salvo semper regio iure’. Kampen om Sættargjerden”, [norsk] Historisk tidsskrift 87 2008, s. 201–224; Bagge, Sverre, FromViking stronghold to Christian kingdom. State formation in Norway, c. 900– 1350, Köpenhamn 2010; Bagge, Sverre, ”Skandinavisk statsdannelse”, i Sverre Bagge m.fl. (red.), Statsutvikling i Skandinavia i middelalderen, Oslo 2012, s. 9–38; Lindkvist, Thomas, Plundring, skatter och den feodala statens framväxt. Organisatoriska tendenser i Sverige under övergången från vikingatid till tidig medeltid, Uppsala, 1988; Lindkvist, Thomas, ”Law and the making of the state in medieval Sweden: Kingship and communities”, i Antonio Padoa-Schioppa (red.), Legislation and justice, Oxford 1997, s. 211–228; Lindkvist, Thomas, ”Kings and provinces in Sweden”, i Knut Helle (red.), The Cambridge history of Scandinavia 1: Prehistory to 1520, Cambridge 2003, s. 221–234; Lindkvist, Thomas, ”Kungamakten och skatterna”, i Alf Ericsson (red.), Jordvärderingssystem från medeltiden till 1600-talet, Stockholm 2008, s. 163–175. Något om nordisk forskning rörande medeltida kungamakt
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=