kapitel 5 • kungen och tingsmenigheten 307 medan kungen befinner sig i landskapet sannolikt var orsaken till att de inte blivit medtagna i Upplandslagen.232 Kungabalken i Magnus Erikssons landslag kan, som redan Fredrik Lagerroth påtalat, betraktas som ett avgörande steg på väg mot en verklig författning.233 De tämligen detaljerade konstitutionella bestämmelserna i landslagen utgjorde, i något omarbetad form, formellt grunden för det svenska statsskicket ännu under stormaktstiden (1611–1721).234 Jag vill fästa uppmärksamhet på att kungabalken band det kungliga ämbetet som institution i motsats till de danska valhandfästningarna, vilka endast band kungen personligen och följaktligen behövde förnyas av varje ny kung.235 I det avseendet måste Sverige vid mitten av 1300-talet anses som konstitutionellt mer utvecklat än grannländerna. Frode Hervik framhåller att av kungabalken i Magnus Erikssons landslag framträder en ganska svag kungamakt utan självständig lagstiftningsrätt eller beskattningsrätt.236 Befolkningens förpliktelser mot kungen består främst i att försvara riket och erlägga sina skatter.237 Kungens rätt att lagstifta eller utfärda föreskrifter fordrade samtycke av berörda parter. Det knyter an till uppfattningen att de som berörs av en rättslig förändring ska ha rätten att besluta om den.238 Hervik har däremot invänt mot tanken att kungen skulle 232 Péneau, ”La table du royaume” (kap. 1, fotnot 97), s. 259–260. 233 Lagerroth, Den svenska landslagens författning i historisk och komparativ belysning (kap. 1, fotnot 7), s. 7 ser MEL som den första svenska lag som ger en ”allsidig behandling” av statsskicket ”med hänsyn till så väl statsorgan som statsfunktioner”, då flera olika centrala statsorgan för första gången är omnämnda där, samtidigt som kungaeden innehållsmässigt noggrant fastslås. 234 Lagerroth, Den svenska landslagens författning i historisk och komparativ belysning (kap. 1, fotnot 7), s. 3–4. Det var faktiskt det medeltida avyttringsförbudet frånMELsom utgjorde den rättsliga grunden för reduktionerna under Karl XI på 1680-talet, se Scherp, Joakim, De ofrälse och makten. En institutionell studie av riksdagen och de ofrälse ståndens politik i maktdelningsfrågor 1660–1682, Stockholm 2013, s. 267–268. 235 Lönnroth, Sverige och Kalmarunionen 1397–1457 (kap. 5, fotnot 6), s. 34–35 och Lagerroth, Den svenska landslagens författning i historisk och komparativ belysning (kap. 1, fotnot 7), s. 10– 11 menar att anledningen till att MELsaknar kunglig stadfästning var att den tillkommot Magnus Erikssons önskemål och intressen. Denna tanke har med skärpa avvisats av Dannert, ”Konungastyrelsens politiska åskådning och skriftens datering” (kap. 1, fotnot 7), s. 49–55, Drar, Konungens herravälde såsom rättvisans, fridens och frihetens beskydd(kap. 1, fotnot 6), s. 69–72, 89–93 och Nordberg, I kung Magnus tid (kap. 3, fotnot 34), s. 142–155. 236 Hervik, Nordisk politikk og europeiske ideer (kap. 1, fotnot 48), s. 157, 166. 237 MEL Kg: 6. 238 Bjarne Larsson, Stadgelagstiftning i senmedeltidens Sverige (kap. 1, fotnot 28), s. 17. Jmf. Hervik, Nordisk politikk og europeiske ideer (kap. 1, fotnot 48), s. 157. Det politiska tänkandet bakomMEL Kg analyseras ingående av Hervik, Nordisk politikk og europeiske ideer (kap. 1, fotnot 48), s. 126–172.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=