kapitel 5 • kungen och tingsmenigheten 303 konstituerande handlingar: tagandet av kung, förbehållet svearna, och dömandet till kung, vid de olika landstingen runt om i riket. En förutsättning för dömandet till kung är uppenbarligen avläggandet av en kungaed och sålunda acceptans för en konstitutionell begränsning av kungamakten. Upplandslageninnehåller den äldsta beskrivningen av formerna för både tagandet och dömandet till kung: Fyra rättskonstituerande handlingar framträder här: 1) tagandet (valet), förrättat av tingsmenigheten från de tre folklanden, 2) tilldömandet av kungaterade såväl för att ordet vrækæinte betydde ”avsätta” utan ”genomdriva” som för att alla landskapen fick välja kung och svearna enbart ledde kungavalet. Andra forskare – såsom Cederschiöld, Gustaf, Om några ställen i Äldre Västgötalagen, Göteborg 1898, Hildebrand, Emil, Svenska statsförfattningens historiska utveckling från äldsta tid till våra dagar, Stockholm 1896, s. 34, Kock, Axel, ”Västgötalagens stadgande om konungaval i Sverige”, [svensk] Historisk tidskrift 16 1896, s. 192 och Pipping, Rolf, ”Västgötalagens stadgande om svearna och konungavalet”, [svensk] Historisk tidskrift 37 1917, s. 199–204 – har menat att taka och vrækæ kung inte avser till- och avsättning av kungar utan av tronpretendenter. Sådana tolkningar gör dock våld på vad texten faktiskt uttrycker och har, så vitt jag kunnat avgöra, varken filologiskt stöd eller stämmer med vad vi vet om den tidigmedeltida kungamakten både i de nordiska länderna och i övriga Europa. 218 Citerat frånUL Kg: 1–3. Successionsreglerna i SdmL Kg: 1–3 är i princip identiska med dem i UL Kg: 1–3, förutom att det specificeras där att kungavalet ska äga rum vid Mora (strax söder om Uppsala) och att alt swearikis raþ då ska vara församlat. Nu behöver landet välja kung. Då ska de tre folklanden, det är Tiundaland och Attundaland och Fjädrundaland, först ta kung. Upplands lagman ska vid Uppsala först döma honom till kung, därefter de andra lagmännen, den ene efter den andre: södermännens, östgötarnas, Tiohärads, västgötarnas, närkingarnas och västmännens. De ska döma honom till krona och kungadöme, att råda över land [skap]en och styra riket, att styrka lag och hålla fred. Då har han fått laglig rätt till Uppsala öd. [---] Därpå ska han av ärkebiskopen och biskoparna vigas till kronan i Uppsala kyrka. Sedan har han full rätt att vara kung och bära kronan. Då har han rätt till Uppsala öd och till dulgadråp och danaarv. Då kan han ge län åt sina ämbetsmän. Blir han en god kung, då låter Gud honom leva länge. Nv þorfwæ land kunung wæliæ. þa skulu þry folkland fyrstu kunung takæ. þæt ær tyundæ land ok attundæ land ok fiæþrundæ land. vpplandæ laghman. a han wiþ upsalir. fyrst til kununx. dömæ þær næst hwar laghmaþær æptir aþrum. Suþærmannæ. östgötæ. tyu hæræþæ. wæstgiötæ. nærikiæ. ok wæstmannæ. þer aghu han til krunu. ok kununx dömis skiliæ. landum raþæ. ok riki styræ. lagh at styrkiæ. ok friþ haldæ. þa ær han dömbdær til upsælæ öþæ. [---] Þa a han aff ærki biskupi. ok lybiskupum. til krunu wighiæs .i. upsalæ kirkiu. siþæn ær han skyldughær kunungær wæræ ok krunu bæræ. þa aghær han upsalæ öþæ ok dulghæ drap. ok danæ arff. þa ma han þiænistumannum sinum læn giwæ. Værþær han goþær kunungær. þa lati guþ han længi liwæ.218
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=