kapitel 5 • kungen och tingsmenigheten 299 vilket kan sammanfattas i tre punkter: 1) riket ska styras i enlighet med lagarna, 2) nya eller höjda skatter ska inte införas, och 3) kungens rättsliga befogenheter ska begränsas. Segern för detta program innebar, som bland andra Herman Schück framhållit, att de svenska stormännen fick en stark ställning i förhållande till kungen under 1300- och 1400-talen.199 källsituationen: Det är i synnerhet i de lagar som har en kungabalk som förhållandet mellan kung och befolkning synliggörs och hur bunden kungen är av lagen. I samband med bestämmelserna om kungaval blir maktrelationen mellan kungen och befolkningen som mest tydlig. Emellertid framträder detta även i spridda passager på andra håll i lagarna och stadgorna. Magnus Erikssons landslag från omkring år 1350 behandlar ingående detta förhållande i en serie specifika lagrum av konstitutionell karaktär.200 Samtliga lagar innehåller också uppgifter om begränsningar av fejdrätt och hämndrätt. Även regalrättigheter och majestätsbrott berörs i lagarna i olika utsträckning. Beträffande majestätsbrotten lämnar även den kungliga stadgelagstiftningen användbara uppgifter.201 Den omständigheten att kungen under tidig medeltid var underställd lagen framkommer inte minst iÄldre Västgötalagenav skyldigheten för den nyvalde kungen att gå ed på att inte bryta mot lagen i landskapet. Fortfarande i Magnus Erikssons landslag framträder en svensk kungamakt som är bunden av lagen och där nu även mer detaljerade konstitutionella bestämmelser tillkommit.202 Varje kung var när han tillsattes i sitt ämbete, både enligt landskapslagarna och landslagen, förpliktigad att avlägga en kungaförsäkran, som definierade ramarna för hans maktutövning. Som Corinne Péneau uttryckt saken var kungen skyldig att underställa sig lagen som ett villkor för att få mening en ny konfliktlinje mellan kungamakt och kyrka på ena sidan och de världsliga stormännen på andra sidan. 199 Schück, Herman, ”Sweden as an aristocratic republic”, Scandinavian Journal of History 9 1984, s. 65–72. 200 MEL Kg: 5–6. 201 De stadgor som främst äger relevans i detta avseende är Skänninge stadgafrån år 1284 (DS 813), Skänninge stadga från år 1335 (DS 3175), Stadgan om kungaval från omkring år 1335 (SdmL Add.: 1), Uppsala stadga från år 1344 (DS 3864) och Tälje stadga från år 1345 (DS 3972). 202 Senast Péneau, Corinne, ”La succession royale dans la royaume de Suède, entre coutume héréditaire et loi élective (XIIIe–XIVe siècles)”, i Frédérique Lachaud & Michael A. Penman (red.), Making and breaking the rules. Succession in medieval Europe, c. 1000–c. 1600, Turnhout 2010, s. 34 och Hervik, Nordisk politikk og europeiske ideer, s. 166 har framhållit att den svenska kungamakten var konstitutionellt reglerad medeltiden igenom. Kungens skyldighet att följa lagen
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=