lagfäst kungamakt under högmedeltiden 296 Till den norske kungens inkomster hörde, från och med 1260-talet, dessutom skatter och böter från skattländerna i Nordatlanten: Hebriderna, Isle of Man, Orkneyöarna, Shetlandsöarna, Färöarna, Island och Grönland. Myntningsrätten var av viss ekonomisk betydelse men behandlas knappt i lagarna. Den norske kungen ägde däremot inte en lagreglerad gästningsrätt. Istället hade årmannen ansvaret för att ordna logi åt kungen och hans följe.185 Kungen hade emellertid en lagstadgad rätt att rekvirera hästar och att beslagta båtar för eget bruk.186 De norska landskapslagarna behandlar inte majestätsbrott i den romerska rättens mening, bortsett från i sena tillägg till dem. Det brott som istället ligger närmast majestätsbrott är urbotamålet landsförräderi (landráð).187 Som följande exempel visar var kungens rättsliga befogenheter vid landsförräderi omfattande redan i Gulatingsloven: Även brott mot förbud kungen utfärdat mot att lämna riket (farban) eller föra ut livsmedel ur riket, eller från en viss landsdel, beskrivs i ordalag liknande dem vid majestätsbrott.189 Det första exemplet på bestämmelser om majestätsbrott, med tydlig påverkan från romersk och kanonisk rätt, är den dom(kap. 1, fotnot 23), s. 126–127, 133 kan böter t.o.m. ha utgjort över hälften av den norska kronans inkomster under 1200-talet. 185 FrostL XVI: 1. 186 GulL 92; FrostL I: 19. Enligt FrostL II: 44 har även ärkebiskopen samma rätt att rekvirera hästar som kungen. 187 GulL 132, 312, 314; FrostL IV: 4, VII: 25, XV: 1. 188 Citerat från GulL 312. 189 GulL 313; FrostL VII: 27, V: 43; MLL VIII: 25. Majestätsbrott Nu om en här far mot vårt land och vår kung är rädd för att män kommer att svika honom, och han vill ta gisslan av oss, då har vi inte rätt till att neka honom det. Men den som nekar, han är skyldig till landsförräderi. Nu är män tagna som gisslan; då ska gisslan hållas tills krigsflottan är fem nätter borta från synhåll från land; då ska de sändas hem igen. Om nu kungen beskyller en man för landsförräderi, då ska han neka till det med tolvmannaed. Straffet för detta brott är fredlöshet. Nu ef heR feR a land vart. oc uggír konongr váR at menn brigðizt hanom. oc vill hann giſla oſſ. þa eígum vér eigi hanom þeſſ at ſynía. Enſa er syníar þa er ſaſannr at landraðom. Nu ero menn gilſtír. þaſcal hava giſla til þeſſ er herflote er fím netr or landſýn. þaſcal ſenda heím aftr. Nu ef konongr kenner manne landrað. þaſcal hannſynía tylftar eiði. ſa fellr til útlegðar.188
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=