kapitel 5 • kungen och tingsmenigheten 291 De som närvarade vid utväxlingen av eder ansågs representera hela befolkningen. Detta betraktar jag som ett uttryck för ett tidigt exempel på en form av representativ politisk församling. Även jarlar, hertigar, ländermän, lagmän och hirdmän avlade särskilda eder som reglerade förhållandet mellan dem och kungen.153 Dessa eder innehöll, förutom löften om trohet till kungen, utfästelser om att som kungliga ämbetsmän fullgöra de förpliktelser som de utövade på kunglig delegation. Vid varje tronskifte var den nye kungen tvungen att på nytt ta upp hirdmännen i sin tjänst. Det visar att hirdens medlemmar var bundna till kungen personligen och inte till det kungliga ämbetet. Handlingsutrymmet för den nye kungen var emellertid begränsat. Han måste garantera hirdens medlemmar minst lika goda villkor som de haft under den tidigare kungen.154 SomOle Jørgen Benedictow framhållit föreskriver Hirdskråenett förhållande mellan kungen och hans hirdmän präglat av ömsesidiga förpliktelser, vilka kungen inte på egen hand kunde ändra.155 Knut Helle och Lars Hamre instämmer inte helt i detta och menar att det låg inom kungens myndighet att själv utfärda bestämmelser rörande sin egen hird.156 Steinar Imsen och Knut 152 Citerat frånMLL II: 12. 153 MLL: 9–10. HirdS 21 innehåller en kanslered och HirdS 31 innehåller en ed för hirdmän. 154 HirdS 2. 155 Benedictow, ”Konge, hird og retterboten av 17. juni 1308” (kap. 3, fotnot 21), s. 247. Holmsen, Nye studier i gammel historie (kap. 3, fotnot 21), s. 168 instämmer i detta. 156 Helle, Handbok i Norges historie 3 (kap. 1, fotnot 23), s. 228, 264; Hamre, ”Litt om og omkring Håkon V’s hirdskipan 17. juni 1308” (kap. 2, fotnot 67), s. 7, 11, 16et passim. Helle, Konge og gode menn i norsk riksstyrning, ca. 1150–1319(kap. 1, fotnot 23), s. 57 har visat att hirden åtminstone på 1200-talet stod under kungens särskilda jurisdiktion. det barn som föds i kungens sista levnadsår är kungen lika skyldig att göra rätt mot som den man som svor honom ed på det första tinget. Likaså är också alla skyldiga honom alla lagliga pålagor, de som vill njuta gott av lagarna och vara värdiga därtill. Eru oc eigi at eins þeir skylldugir til at hallda þenna eið er sueria. nema helldr aller þeir er i hans skylldu eru alner oc uborner þeir sem hans ue(r)ndar vilia niota. Þui at Noregs konungr er þeim iamskylldr til retra mala at fylgia er heima sitia sem hinum er þa eru a þingi hia honum. Sua eru oc hinir allir skylldugir til allz trygleiks er i eru landinu þo at eigi sueri allir menn honum trunaðar eið. Þat vitu oc aller men at þat barn sem fǫtt uerðr a siðazta uetre konungs æuar. at konungr er iamskyldugr þui rett at gera sem þeimmanni er honum suor eið a fyrsta þingi. Sua eru honum oc aller skyldugir til allra logligra þegnskylldu þeir sem laga uilia niota oc þeirra uilia uerðir vera.152
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=