kapitel 5 • kungen och tingsmenigheten 287 odalen –oavsett faktisk historisk verklighetsgrund och innebörd – tillmättes betydelse flera hundra år senare som uttryck för en uppfattning om att Harald hårfagre handlat på ett sätt som en kung inte fick göra. Tankarna om den rättsliga grunden för kungamakten kommer inte minst till uttryck i Hirdskråen. Under 1270-talet, när den norska kungamakten stod som starkast, var grunden till kungamakten att: 1) ha blivit född till kung, 2) ha fått kunganamn av befolkningen och 3) ha fått kungamakten av Gud.139 Arvsrätt, folklig konfirmation och religiös sanktion utgjorde sålunda tillsammans källan till kungamakten.140 Guds val av kung uppfattas komma till uttryck genom att det kungliga ämbetet överförs från en innehavare till en annan i enlighet med tronföljdsbestämmelserna, som knyts till rikshelgonet S:t Olaf. Störst betydelse tillmättes den myndighet kungen erhållit från Gud, något som bland annat kommer till uttryck i följande passage ur Hirdskråen: Enligt Hirdskråenär befolkningen sålunda underställd kungens herradöme. Det betraktas till och med som ett brott mot den kristna tron att inte visa Norgeshistorie 2 (kap. 1, fotnot 46), s. 95 och Krag, ”The early unification of Norway” (kap. 3, fotnot 134), s. 188 menar istället att den förlorade odalen syftade på att kung Harald placerade ut sina hirdmän i bygderna och krävde att de skulle underhållas. 139 HirdS 2. 140 MLL II: 2–3. Även i Ss, kap. 112, och i HsH, kap. 91, hänvisas det till tronföljdsreglerna i ”S:t Olavs lag” fastän det aldrig konkret definieras vad som stipuleras där. För en diskussion kring detta, se Bagge, From gang leader to the Lord’s anointed(kap. 1, fotnot 7), s. 97–102. Helle, Aschehougs Norgeshistorie 3 (kap. 1, fotnot 26), s. 184 betraktar S:t Olavs lag som ”en tenkt ideal rettstilstand”. 141 Citerat efter HirdS 1. Det är upphovet till vår hirdlag att Jesus Kristus, Guds och vår heliga jungfru Marias son, den korsfäste, sann gud och sann människa, kung över alla kungar, från vilken all makt, myndighet och värdighet utgår – må vara vår herre Norges kung Magnus och alla hans handgångna mäns och alla kristna mäns beskyddare och bevarare i all evighet. I den samme vår Jesu Kristi namn ska vår rättmätige kung över Norge, hans tjänare, råda över bud och bann och över vårt manskap, både inom landet och utomlands, Gud till heder, sig själv till ära och oss till gagn och nytta. Þat er vphaf hirdlaga vara at Jesus Christus guðs son oc varar fru sancte mariu møya[r] hinn krosfæssti. sannær gud. oc madær. konongr allra kononga af huæiriumallt valld. stiorn oc virding er han se værnð oc varðvæizla vars herra Magnusar Noregs konongs oc allra hans hanðgenginna manna. oc allra kristinna manna æiliflega: J. þess hins sama vars hærra iesu krist nafne skal var loglegr noregs konnongr hans þion. raða boðe oc banne oc vtforum varom. innan lanz oc vttannguði til ðyrðar seer til sømðar os til gagns oc þarfenða.141
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=