kapitel 5 • kungen och tingsmenigheten 283 befolkning. Mer omfattande bestämmelser avseende detta uppträder dock först i landslagen och stadslagen.118 De olika tronföljdsbestämmelserna bär vittnesbörd om förändringarna i uppfattningen om förhållandet mellan kungen och befolkningen. Särskilt genom edsformulären vid kröningarna framträder synen på de ömsesidiga förpliktelserna mellan kungen och befolkningen. Regalrättigheter och majestätsbrott är behandlade av alla lagarna, liksom den tilltagande inskränkningen av rätten till hämnd och fejd. Särskilt Hirdskråenoch den kungliga stadgelagstiftningen är en viktig källa till kunskap om regleringen av regalrättigheter och majestätsbrott. Även om den norska kungamakten var mycket stark, nästan enväldig, under 1200-talet vittnar de norska landskapslagarna om att så inte alltid varit fallet. AvGulatingslovenochFrostatingslovenframkommer att tingsmenigheterna, vilket inte minst Alexandra Sanmark framhållit, besatt en stark rättslig ställning gentemot kungamakten.119 Under 1000- och 1100-talen var den norske kungen och hans ämbetsmän skyldiga att följa lagen precis som alla andra.120 Ett av de tydligare uttrycken jag funnit för att kungen var underställd lagen och rättsligt ansvarig för sina handlingar är bötesskalan i Gulatingsloven. Förövarens sociala status avgör där storleken på de böter han ska erlägga, när han skadat någon. Utifrån denna princip föreskrivs det att kungen, med högst rang och störst resurser, är skyldig att erlägga de allra högsta böterna.121 I Frostatingsloven är det uttryckligen fastslaget att den kungliga maktutövningen måste ske i enlighet med lagen. Kungen får inte bestraffa någon utan föregående rättslig prövning.122 Lagen innehåller klara gränser för kung118 Hervik, Nordisk politikk og europeiske ideer (kap. 1, fotnot 48), s. 166, not 195, framhåller dock att forskningen i bara mycket begränsad utsträckning behandlat det konstitutionella innehållet i MLL. Sunde, ”Above the law – Norwegian constitutionalismwith the Code of 1274”, i Jørn Øyrehagen Sunde (red.), Constitutionalism before 1789. Constitutional arrangements from the HighMiddle Ages to the French Revolution, Oslo 2014, s. 165 noterar samtidigt att MLLfaktiskt saknar en egentlig konstitution men jag vill framhålla att detta dock inte innebär en avsaknad av konstitutionella bestämmelser. 119 Sunde, Speculum legale (kap. 1, fotnot 7), s. 47 har framhållit att GulL är mer arkaisk till sin karaktär än andra norska lagar och är användbar som källa till förhållanden före mitten av 1100-talet. Sunde, Speculum legale (kap. 1, fotnot 7), s. 60 påpekar att FrostL skildrar en starkare kungamakt och kyrka än GulL. 120 Kronans andel av böterna för brott som en länderman begått skulle enligt GulL 71, 152, 253 delas mellan kungen och tingsmenigheten. 121 GulL 185. 122 FrostL III: 24, IV: 1. Kungens skyldighet att följa lagen
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=