under tidig medeltid, i likhet med Kern och hans brittiska kollegor, men att den sistnämnda uppfattningen fick övertaget under högmedeltiden. Det medförde en avsevärd hierarkisering av kungamakten. Nu ansågs den inte längre företräda och representera befolkningen, utan sågs istället som insatt av Gud för att härska och styra över befolkningen. Enligt Ullmann var tendenserna i utvecklingen likartade i hela Europa men skedde i olika takt och vid olika tidpunkter.15 En annan brittisk historiker, Susan Reynolds, har i Kingdoms and Communities inWestern Europe, 900–1300(1984) framhävt den centrala betydelse som kollektiva, folkliga, församlingar hade för rättskipning och beslutsfattande runt om i västra Europa fram till mitten av 1100-talet. Enligt Reynolds byggde även de politiska och juridiska institutioner som växte fram under 1200-talet vidare på tidigare existerande, men mindre institutionaliserade, folkliga fora. Hon betonar den fortsatta betydelsen av sedvanerätt framför kunglig och kyrklig centralisering av rättsystemet. Reynolds framhåller hur världsliga och kyrkliga makthavare även fortsättningsvis försökte erhålla samtycke till sina beslut från folkförsamlingar och pekar på kontinuiteten (snarare än förändringarna) i det politiska och juridiska systemet. Det högmedeltida samhälle Reynolds skildrar präglades snarare av pragmatism och flexibilitet än av strikt hierarki och dogmatik. Enligt Reynolds dominerade en horisontell om än skiktad maktstruktur, karaktäriserad av territoriellt överlappande jurisdiktioner, de rättsliga och politiska sfärerna.16 Den amerikanske historikern Gaines Post (1902–1987) har i artikelsamlingen Studies in Medieval Legal Thought (1964) framhållit att de principer som var bärande för den medeltida statsbildningsprocessen hade sin grund i den romerska rätten. Enligt Post byggde såväl föreställningarna om statsrätt och offentliga rättssubjekt som tanken om representativa politiska församlingar på romersk rätt. Han menar att den romerska rätten gav verktyg som i hög grad underlättade uppbyggnaden av centraliserad och institutionaliserad kunglig maktutövning. Post framhåller även att det var genom den 15 Ullmann, Principles of government and politics in the Middle Ages (kap. 1, fotnot 6) är det viktigaste arbetet men samma tankar är vidareutvecklade i Ullmann, Walter, The growth of the papal government in the Middle Ages. A study of ideological relation of clerical to lay power, London 1970. Ullmann, Principles of government and politics in theMiddle Ages (kap. 1, fotnot 6), s. 22–23 uppmärksammar särskilt att tanken att kungamakten utgick från befolkningen (the ascending theory) överlevde avsevärt längre i de nordiska länderna än på kontinenten. 16 I Reynolds, Fiefs and vassals (kap. 1, fotnot 1), s. 35–36 hävdas dock att lagstiftning var en central uppgift för medeltida kungar men då i första hand för att reglera förhållandet mellan kungen och hans länstagare. lagfäst kungamakt under högmedeltiden 28
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=