kapitel 5 • kungen och tingsmenigheten 271 fråga verkar ha varit kungliga anspråk på inte bara lös, utan även fast, egendom tillhörande fredlösa. Det blir uttryckligen fastslaget att de enda tillfällen kungen får konfiskera fast egendom är vid högförräderi i krigstid och vid majestätsbrott.53 Till följd av att kungen i Eriks Sjællandske Lov, särskilt i dess tredje bok, och i Jyske Lovfått fler rättsliga uppgifter och befogenheter ökade behovet att där tydligare fastställa gränserna för kungamakten. Till exempel påkallade kungens mer generella rätt till andelsböter vid de flesta brott en precisering av vid vilka brott kungen inte hade en sådan rätt. Försök att begränsa växande kungliga anspråk på rättslig makt, i synnerhet åtalsrätt, märks av bestämmelsen att kungens ombudsmän inte själva får initiera åtal och av bestämmelsen att kungliga ämbetsmän endast får hjälpa värnlösa personer i rättsliga sammanhang. I Jyske Lov, som tillkommit på kungligt initiativ och blivit kungligt stadfäst, framträder kungamakten som mer obunden än i Eriks Sjællandske Lov. Den senare lagen sätter faktisk vissa rättsliga ramar för den kungliga maktutövningen. Det enda somJyske Lov uttryckligen förbjuder kungen att göra är att minska kyrkans frihet eller, genom sina ombudsmän, pålägga bönderna större bördor än vad rikets försvar fordrar.54 När kungen fått mer omfattande befogenheter blev det, som sagt, viktigare för andra aktörer att sätta tydliga ramar för den kungliga maktutövningen. Det skedde med Erik Klippings Håndfæstning från år 1282, som inskärper att kungen alltid måste handla i enlighet med lagen.55 Kungen blir uttryckligen förbjuden att fängsla någon som inte blivit gripen på bar gärning, blivit dömd i enlighet med lagen eller erkänt sitt brott på tinget. Dessutom får kungen inte påbjuda andra straff än vad lagen föreskriver och måste låta alla som blivit dömda till fredlöshet få den tidsfrist lagen påbjuder för att kunna fly ur riket.56 Som Frode Hervik påpekar tyder dessa bestämmelser på att egenmäktig kunglig maktutövning upplevdes som ett rättssäker53 SkL, Add.: 8. Samma regel återfinns vidare i ESjL II: 27. 54 JL prologus, III: 3. 55 Hervik, ”Mixed constitution in the Scandinavian realms in the Middle Ages” (kap. 2, fotnot 75), s. 34 menar att Hdf 1282 inte explicit ställer kungen under lagen även om den fråntar kungen lagstiftningsmakten. Vidare anserHervik, ”Mixed constitution in the Scandinavian realms in the Middle Ages” (kap. 2, fotnot 75), s. 27, 35 att bestämmelsen om att kungen måste följa lagen snarare innebär en precisering av redan rådande principer. Medan jag finner det förstnämnda vara en oriktig slutsats är det andra öppet för olika tolkningar beroende på uppfattningen om den danska kungamaktens styrka under 1200talet. 56 Hervik, ”Mixed constitution in the Scandinavian realms in the Middle Ages” (kap. 2, fotnot 75), s. 18, 35–42 lägger särskild emfas på rättssäkerhetsaspekten i Hdf 1282.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=