lagfäst kungamakt under högmedeltiden 270 i den politiska utvecklingen, vilket till exempel Aksel E. Christensen och Nils Hybel framhållit, en kamp mellan kung och stormän eller – annorlunda uttryckt – mellanregimen regale ochregimen politicum.51 källsituationen: De danska landskapslagarna innehåller avsevärt färre konstitutionella bestämmelser än sina norska och svenska motsvarigheter och saknar dessutom helt bestämmelser rörande den kungliga successionen. Eftersom tankar om relationen mellan kungen och befolkningen främst brukar komma till uttryck i samband med successionsbestämmelser ger det danska lagmaterialet förhållandevis få upplysningar om detta, eftersom successionsbestämmelser saknas. Frånvaron av konstitutionella bestämmelser i de danska landskapslagarna innebär bland annat att frågan om kungens bundenhet av lagen inte uttryckligen berörs. Det är likväl möjligt att finna spridda upplysningar avseende detta i de flesta av de danska lagarna. De viktigaste källorna till förhållandet mellan kung och befolkning är handfästningarna från år 1282, 1320 och 1326, dokument som tillkommit på initiativ av kyrkliga och världsliga stormän med sikte på att begränsa kungens makt. De flesta lagarna berör, om än i varierande utsträckning, fejdrätt och hämndrätt, regalrättigheter och majestätsbrott. Regalrättigheter och majestätsbrott är dessutom två områden som i synnerhet den kungliga stadgelagstiftningen behandlar. Ælnoth av Canterbury redogör i sinVita et Passio S. Canuti (cirka 1120) för hur maktmissbruk från fogdarna (exactores/provisores) under Knud den Hellige på 1080-talet var en av huvudorsakerna till det uppror som ledde till kungens död.52 Av detta och andra liknande uppgifter kan vi förstå att kungligt maktmissbruk uppenbarligen inte godtogs. Likväl innehåller de tidiga danska landskapslagarna få explicita begränsningar för den kungliga maktutövningen. Avsaknaden av sådana bestämmelser tolkar jag inte som att kungen och hans ämbetsmän inte var skyldiga att följa lagen. Istället betraktar jag det som ett uttryck för att kungamakten fortfarande var så svag att det inte var nödvändigt för andra aktörer att närmare reglera gränserna för kungens befogenheter genom lagstiftning. Endast omtvistade frågor mellan kung och tingsmenighet verkar ha blivit föremål för kodifiering. En sådan 51 Christensen, Ret og magt i dansk middelalder (kap. 1, fotnot 24), s. 36–37; Hybel, Danmark i Europa 750–1300(kap. 1, fotnot 34), s. 67, 71. 52 Se Vita et Passio S. Canuti, kap. 15, 19, 21. Kungens skyldighet att följa lagen
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=