kapitel 5 • kungen och tingsmenigheten 263 i de två förstnämnda länderna.30 Forskningen har även uppmärksammat att kungens makt stärktes i alla de tre nordiska länderna genom att antalet regalrättigheter ökade och fler brott blev klassade som majestätsbrott.31 Orsakerna till att kungens makt ökade har förklarats på olika sätt. Forskare med ett funktionalistiskt eller institutionellt perspektiv, som Jens Arup Seip och Knut Helle, har menat att kungamaktens rättsliga funktioner tilltalade de flesta i befolkningen.32 Forskare med ett marxistiskt perspektiv, såsomAndreas Holmsen, har ansett att den kungliga maktapparaten istället attraherade kyrkliga och världsliga stormän (se kapitel 1 och 3). Hans Jacob Orning har invänt mot bägge uppfattningarna. Han menar att det inte finns skäl att tro att befolkningen var missnöjd med den existerande rättsordningen och av den anledningen önskade se en ökad kunglig rättskipning.33 En undersökning av maktförhållandet mellan kung och tingsmenighet aktualiserar vilka det var som hade den politiska och juridiska makten i de enskilda landskapen. Meningarna är delade huruvida den först och främst vilade hos stormännen eller hos de vanliga bönderna. Tendensen under senare år har varit att betona stormännens maktställning. Utifrån arkeologiskt material går det att påvisa existensen av en ekonomisk och social elit i de nordiska länderna sedan åtminstone romersk järnålder (1–400 e.Kr.) eller folkvandringstid (400–550 e.Kr.) och en ökning av den sociala stratifieringen över tid.34 Det är möjligt att studera graden av social stratifiering genom en förekomst/avsaknad av fynd som indikerar hög ekonomisk och social sta30 Se diskussionerna i bl.a. Schreiner, ”Arvekongedömmet i Norge” (kap. 4, fotnot 153), s. 64–92, Lunden, Norges historie 3 (kap. 1, fotnot 83), s. 380–385 och Hervik, Nordisk politikk og europeiske ideer (kap. 1, fotnot 48), s. 136–147, 231–235, 356–361. 31 Se främst Fenger, Romerret i Norden(kap. 1, fotnot 48), men även för dansk del Christensen, Kongemagt og aristokrati (kap. 1, fotnot 24) för norsk del Bagge, Viking stronghold to Christian kingdomoch för svensk del Åqvist, Gösta, ”Till den svenska regalrättens historia”, Rättshistoriska studier 11 1985, s. 177–227. 32 I synnerhet Seip, ”Problemer og metode i norsk middelalderforskning” (kap. 1, fotnot 50), har anlagt ett funktionalistiskt perspektiv och menat att kungens makt ökade eftersom befolkningen behövde kungen och därför stödde framväxten av en starkare kungamakt. Enligt Helle, Handbok i Norges historie 3 (kap. 1, fotnot 23), s. 179, Helle, Aschehougs Norgeshistorie 3 (kap. 1, fotnot 26), s. 187 var det främsta skälet till att många medverkade till en starkare kungamakt avsaknaden av en exekverande rättslig makt i det traditionella nordiska samhället. T.ex. Strayer, On the medieval origins of the modern state (kap. 1, fotnot 1) och Fenger, Fred og ret i middelalderen(kap. 3, fotnot 319), s. 181–182 är principiellt av samma uppfattning. 33 Orning, Unpredictability and presence (kap. 1, fotnot 7), s. 332. 34 För svensk del, se t.ex. Larsson, Ship and society (kap. 4, fotnot 5); Fischer, Svante, Roman imperialism and runic literacy. The westernization of Northern Europe (150–800 AD), Uppsala
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=