kapitel 5 • kungen och tingsmenigheten 259 urskilt två huvudtankegångar: den att kungen fick sin makt ovanifrån, från Gud (the descending theory), respektive den att kungen fick sin makt underifrån, från befolkningen (the ascending theory). Tanken att en kung fick sin makt underifrån hör samman med doktrinen omregimen politicumoch tanken att kungen fick sin makt från Gud hör samma med doktrinen omregimen regale.14 Förhållandet mellan kung och befolkning, präglat av ömsesidiga skyldigheter, kan betraktas som ett mer eller mindre formaliserat samhällsfördrag och kommer bland annat till uttryck genom utväxlingen av eder. Medeltida successionsbestämmelser innehöll för det mesta, men i olika utsträckning, moment av både arv och val. Bestämmelserna om vilka som ägde rätten att välja kung, alternativt fastslå den kungliga arvsrätten, visar vilka aktörer som kontrollerade tillsättningen av det kungliga ämbetet. Den dominerande uppfattningen i forskningen är att ett arvkungadöme indikerar en starkare och mer autonom kungamakt. I ett valkungadöme kunde valförsamlingen nämligen ofta kräva att en kungakandidat accepterade olika inskränkningar av sin makt genom en kungaförsäkran eller handfästning för att bli vald. Ett arvkungadöme undanröjde den möjligheten.15 grike”, [norsk] Historisk tidsskrift 30 1934–1936, s. 312–331, och Schreiner, ”Arvekongedömmet i Norge” (kap. 4, fotnot 153), s. 64–92 förhållandet mellan arvrike och valrike, Schreiner, Johan, ”Tronfølgeloven av 1260”, [norsk] Historisk tidsskrift 34 1946–1948, s. 638–644 tronföljdslagen från år 1260, Steen, ”Tronfølgeloven av 1163 og konungstekja i hundreåret etter” (kap. 1, fotnot 91), s. 1–48 och Tobiassen, ”Tronfølgelov og privilegiebrev” (kap. 1, fotnot 99), s. 181–273 tronföljdslagen från år 1163 och Bagge, Sverre, ”Samkongedømme og enekongedømme”, [norsk] Historisk tidsskrift 54 1975, s. 239–274 samkungadömet under tidig medeltid. För Sveriges del har Schück, Henrik, ”Medeltidens svenska konungaval”, [svensk] Historisk tidskrift 33 1913, s. 257–292 behandlat de svenska medeltida kungavalen i allmänhet, Bomgren, Gunnar, ”Om konungavalet enligt medeltidslagarna” (kap. 5, fotnot 13), Statsvetenskaplig Tidskrift 29 1926, s. 347–392 lagarnas bestämmelser om kungavalen, Holmgren, ”Taga och vräka konung” (kap. 1, fotnot 112), s. 19–26 svearnas rätt av tillsätta och avsätta kung, Olivecrona, Karl, Döma till konung. En rättshistorisk undersökning, Lund 1942 innebörden av begreppet ”döma” till kung, Lagerroth, Den svenska landslagens författning i historisk och komparativ belysning (kap. 1, fotnot 7) successionsordningen i MEL Kg och Sundqvist, Olof, Freyr’s offspring. Rulers and religion in ancient Svea society, Uppsala 2002 kungavalen ur ett religionshistoriskt perspektiv. Schreiner, Johan, ”De første kongekroninger i Norden”, [norsk] Historisk tidsskrift 34 1946–1948, s. 518–534 har studerat de första kungakröningarna i de tre nordiska länderna. 14 Ullmann, The individual and society in the Middle Ages (kap. 5, fotnot 4), s. 20, 123–125. Kern, Kingship and law in theMiddle Ages (kap. 1, fotnot 6), s. 43 har betonat att tanken om att kungen fick sin makt från Gud i teorin gav kungen stor makt och ett stort handlingsutrymme. Samtidigt har Burgess, Glenn, ”The divine right of kings reconsidered”, The English Historical Review107 1992, s. 841 påpekat att tanken om att kungen får sin makt från Gud inte per automatik förutsätter, eller resulterar i, en enväldig kungamakt. 15 Se t.ex. Hervik, Nordisk politikk og europeiske ideer (kap. 1, fotnot 48), s. 140et passimoch där anförd litteratur.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=