lagfäst kungamakt under högmedeltiden 258 gränser för hans maktutövning.8 Under 1100- och framförallt 1200-talet vann dock tankar om att kungen stod över lagen insteg, vilket ledde till att gränserna blev mindre tydliga för den kungliga maktutövningen.9 Som diskuterats i de tidigare kapitlen fick idéer – inte minst genom influenser från romersk rätt via kyrklig förmedling – om en kungamakt som endast var ansvarig inför Gud ökat inflytande i de nordiska länderna under 1100- och 1200-talen.10 Dessa idéer vann insteg i Norden vid samma tid som uppfattningen fick fotfäste runt om i Europa att en kung inom sitt rike hade samma makt som en kejsare i sitt kejsardöme. Kungen kunde med stöd av romersk rätt göra anspråk på att stå över den världsliga lagen (”fursten är fri från lagarna”, princeps legibus solutus est).11 Fram till 1200-talet brukade detta tolkas som att kungen stod över lagen endast i den meningen att han under vissa omständigheter fick ändra lagen i egenskap av lagstiftare. Vid denna tidpunkt började emellertid uppfattningen göra sig mer gällande att kungen själv inte var skyldig att handla i enlighet med lagen.12 Den kungliga successionens former var nära förbundna med uppfattningen om vad som utgjorde grunden för kungens makt och vittnar därmed om synen på förhållandet mellan kung och befolkning.13 Walter Ullmann har 8 Kern, Kingship and law in the Middle Ages (kap. 1, fotnot 6), s. 69–79, 181–187. 9 Som diskuterats i kap. 3 hörde frågan huruvida kungen ansågs stå under eller över lagen nära samman med vem som innehade den faktiska lagstiftningsmakten. Att kungen var underordnad lagen hade, som t.ex. Hervik, Nordisk politikk og europeiske ideer (kap. 1, fotnot 48), s. 34 framhållit, bara verklig betydelse omkungen inte självständigt kunde ändra lagen. 10 Den romersk-katolska kyrkan kan under medeltiden sägas ha företrätt ett hierarkiskt samhällssystem och en hierarkisk världsordning, se främst Ullmann, Principles of government and politics in theMiddle Ages (kap. 1, fotnot 6), Ullmann, A history of political thought (kap. 1, fotnot 29) och Ullmann, The individual and society in the Middle Ages (kap. 5, fotnot 4). I De civitate Dei XXX:15 ses kungamakten som något nödvändigt ont i denna syndfulla värld. Likaså gav den romerska rätten stöd för tanken om en hierarkisk samhällsordning i bl.a. Dig. 4.8.4. 11 Dig. 1.3.31. Jmf Dig. 1.4.1: ”Rätten är det som behagar fursten” (Quod principi placuit legis habet vigorem) och se även Inst. 2.17.8 och Cod. 6.23.3. 12 Kantorowicz, ”Kingship under the impact of scientific jurisprudence” (kap. 3, fotnot 332), s. 96; Bagge, The political thought of The King’s Mirror (kap. 1, fotnot 7), s. 167–168; Pennington, ”Law, legislative authority and theories of government, 1150–1300” (kap. 1, fotnot 99), s. 424–453. Frågan huruvida kungen stod över eller under lagen behandlas av Pennington, Kenneth, The prince and the law, 1200–1600. Sovereignty and rights in the western legal tradition, Berkeley 1993, s. 15–30. 13 Det enda mer omfattande arbetet om den kunglig succession i Danmark är Hoffmann, Königserhebung und Thronfolgeordnung in Dänemark bis zum Ausgang des Mittelalters (kap. 1, fotnot 112), men se även Riis, Les Institutions politiques centrales du Danemark 1100–1332(kap. 1, fotnot 24). För Norges del har Taranger, Absalon, ”Om kongevalg i Norge i sagatiden”, [norsk] Historisk tidsskrift 30 1934–1936, s. 273–311 behandlat kungavalen under vikingatiden utifrån bl.a. sagalitteraturen, Schreiner, Johan, ”Norges overgang fra arverike til val-
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=