kapitel 5 • kungen och tingsmenigheten 257 under tidig medeltid som bunden av lagar antagna av folkförsamlingar och av beslut fattade av dem. Kungen var bunden av lagen och fick endast genomföra lagändringar, som han fått medgivande till av dem som berördes av lagändringarna. Detta hindrade naturligtvis inte att kungar i verkligheten inte så sällan överskred sina befogenheter och handlade i strid med lagen.3 Fritz Kern menade i likhet med andra pionjärer inom medeltida politisk historia, som bröderna Robert Warrand Carlyle och Alexander James Carlyle samt Charles Howard McIlwain, att tanken på en enväldig kungamakt var främmande under tidig medeltid. Uppfattningen från romersk rätt att befolkningen en gång för alla delegerat sin politiskamakt till kungen började emellertid få fotfäste redan under början av 1100-talet. Walter Ullmann har mer än de flesta andra historiker betonat dessa auktoritära insteg i det politiska tänkandet.4 Alan Harding menar att övergången från ett samhälle med en maktuppdelning mellan kung och stormän till ett samhälle bestående av kung och undersåtar skedde under loppet av 1200-talet.5 Medeltiden igenom kom dock uppfattningarna omregimen regale (kungligt envälde) och regimen politicum(konstitutionalism) att konkurrera med varandra.6 Det är väl känt att kungens makt var begränsad i de nordiska länderna under tidig medeltid.7 Kungen var underställd lagen och rättsliga ramar satte 3 Reynolds, Fiefs and vassals (kap. 1, fotnot 1), s. 21–22. 4 Emellertid har kritik riktats mot Ullmann, Principles of government and politics in the Middle Ages (kap. 1, fotnot 6), Ullmann, A history of political thought (kap. 1, fotnot 29) och Ullmann, The individual and society in theMiddle Ages, Baltimore 1966 av Oakley, Francis, ”Hierarchies revisited: Walter Ullmann’s vision of medieval politics”, Past and Present 60 1973, s. 3–48 för att inte tillräckligt tydligt skilja på uppfattningen om den rättsliga grunden för kungamakten och uppfattningen om vad som utgjorde kungamaktens samhälleliga funktioner. Även t.ex. Tierney, Brian, ”Hierarchy, consent, and the ‘Western tradition’”, Political Theory 15 1987, s. 646–652 har, dock utan referens till Ullmann, vänt sig mot att uppfatta medeltida politiskt tänkande som utpräglat auktoritärt. Enligt Reynolds, Kingdoms and communities inWestern Europe, 900–1300(kap. 1, fotnot 1), s. 50–51 var det endast i England (och möjligen på Sicilien) som kungamakten var så pass stark under 1200-talet att kungligt envälde var en reell möjlighet och därmed uppfattades som ett verkligt hot. 5 Harding, ”Political liberty in the Middle Ages” (kap. 3, fotnot 12), s. 434. 6 Tanken omregimen regale och regimen politicumhar för nordisk del ursprungligen behandlats av Lönnroth, Sverige och Kalmarunionen 1397–1457, Göteborg 1934, s. 17–40 och Christensen, Kongemagt og aristokrati (kap. 1, fotnot 24), s. 195–238, som bägge framhållit att kampen mellan kungligt envälde och konstitutionalism var ett genomgående tema i den politiska historien under senmedeltiden. 7 Att sveakungarna under vikingatiden inte hade befogenhet att genomdriva beslut utan samtycke från tingsmenigheten, och överhuvudtaget hade begränsad makt, framkommer av de få skriftliga källorna för tiden såsomVA, kap. 10, 26–27 och Gesta IV: 22. Jmf även Olav den heliges saga, kap. 80, samt se diskussionen i Tunberg, Sven, Sveriges historia till våra dagar 2. Äldre medeltiden, Stockholm 1926, s. 16; Ullmann, Principles of government and politics in the Middle Ages (kap. 1, fotnot 6), s. 22–23.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=