lagfäst kungamakt under högmedeltiden 248 inte alls av lagstiftningen. Den kungliga hirden, och kungens befälsrätt över den, är reglerad i separata hirdrätter för dansk och framförallt norsk del men för svensk del saknas denna typ av reglering. Anledningen till att det främst är ledungen som regleras i lagarna menar jag hör samman med att det endast var dennamilitära institution som direkt berörde tingsmenigheten. Till skillnad från andra former av militärtjänstgöring var ledungen en plikt. Som sådan behövde omfattningen av och formerna för den regleras, särskilt som ledungen gav kungen befälsrätt över en regionalt uppbyggd militär organisation. Befälsstrukturen över ledungen är hierarkisk och utgår från första början från kungen, vilket är särskilt påtagligt för norsk del, men någon tilltagande kunglig centralisering märks däremot inte av lagmaterialet. Övergången från en krigsledung till en skatteledung kan i någon mån ses som ett utslag av en territorialisering. Forskningen har inte tidigare betraktat införandet av en stående ledungsskatt i det perspektivet. En övergång från krigsledung till skatteledung innebar en hårdare knytning av territoriet i riket till den kungliga centralmakten och medförde över tid ett intensivare resursuttag, som tydligare blev knutet till specifika geografiska enheter. Omvandlingen av kollektiva militära prestationer till stående skatter ökade flexibiliteten för kungamakten och kan sägas ha gjort kungamakten mer autonom. Skatterna gick nämligen att disponera friare än en krigsledung som enbart var användbar för mer begränsade militära ändamål. Med detta perspektiv framstår den danska kungamakten tidigast sommest autonom. Den stora betydelse somkrigsledungen behöll iNorge kan med samma perspektiv i någon mening betraktas som ett uttryck för en mindre territorialiserad och mindre autonom kungamakt. De politiska konsekvenser som övergången från ledung till tungt rytteri och bemannade borgar fick har, för svensk del, berörts av bland andra Erik Lönnroth. Han har betonat att när den militära makten under andra halvan av 1200-talet övergick till ett tungt rytteri med frälseprivilegier innebar det en betydande maktförskjutning i samhället. Det blev nu viktigare för kungen att knyta ett numerärt mindre frälse till sig än bönderna i gemen, som tidigare med ledungssystemet varit en militär kraft att räkna.242 Med detta per242 Lönnroth, Statsmakt och statsfinans i det medeltida Sverige (kap. 1, fotnot 28), s. 55–56. Lönnroth, Statsmakt och statsfinans i det medeltida Sverige (kap. 1, fotnot 28), s. 39 menar att ett ståndssamhälle hade uppstått i det svenska riket under sent 1200-tal och att det innan dess hade varit ett rent bondesamhälle. Även Jägerstad, Hovdag och råd under äldre medeltid (kap. 1, fotnot 43), s. 4, Drar, Konungens herravälde såsom rättvisans, fridens och frihetens beskydd
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=